SÖK!



Översiktsbild av hamnen vid 1920-talets slut. "Krokiga kajen" är ännu inte ut-
byggd, och byggnaderna i hamnområdet är intakta. Virke ligger och väntar på
export. Segelfartygens tid är ännu ej helt förbi. I bildens mitt går järnvägen
- nuvarande Stationsgatan. Bebyggelsen är ännu i huvudsak koncentrerad till
Storgatan. Sedan dess har samhällets utseende i grund förändrats. 



Arbeten i hamnen, troligen 1907. Till höger ligger kalkskutan "Alvine", som
tillhörde Ferd. Nyströms flotta från slutet av 1870-talet till 1913. I bak-
grunden syns till vänster "Augusta", som en tid ägdes av ett partrederi med
Ferd. Nyström, A. Jacobsson och J.N. Nyström som delägare, och framför henne
skonertskeppet "Idria", vilket ägdes av J.N. Myrsten. 



Varvet i Slite har gamla anor. Vi kan förmoda, att danskarna redan under
1500-talet utnyttjade hamnen för reparationer av olika slag, en verksamhet,
som fortsatte under de följande århundradena med växlande intensitet. Under
1870- och 1880-talen var det Slite varvsbolag och Slite skeppsrederi AB, som
stod för aktiviteten i hamnen. Från 1892 var det Ferd. Nyström, som under åren
runt sekelskiftet såg till, att verksamheten var på topp. Bl a byggdes här på
1890-talet skonerterna "Carl-Erik" och "Fredrika" ("Fruen"). Det viktigaste
arbetet var annars drevningen och tätningen av skutorna, vilka fraktade
osläckt kalk. Trängde vatten in till denna i lastrummen, kunde en olycka lätt
hända. 



Ett vanligt arbete vid varvet var kölhalningen, ett tidsödande och mödosamt
arbete, som krävde stor försiktighet och noggrannhet. Med grova trossar fast-
spända i masten drogs fartyget omkull, samtidigt som trossar fastspända i
skrovet hindrade det att glida ut i hamnen. Nordisk famlijeboks sk uggleuppla-
ga från 1911 (kanske samtida med bilden) beskriver kölhalningen på följande
sätt:" ...att mot en brobänk, en kaj eller en strand, som utgöres af en
bergssluttning, medelst spel och ginor kullvinda ett fartyg eller ge det så
stor krängning, att hela ena sidan jämte kölen kommer öfver vattnet, hvari-
genom rengöring, reparation och förhydring utföres å hela denna del af farty-
get. 



Barkskeppet "Svea" kölhalas vid varvet i maj 1895. Hon repareras här efter en
grundstötning på Salvorev, varvid skador uppstått i fartygets botten. "Svea"
inköptes 1895 av J.N. Myrsten, som gjorde en kännbar förlust, när fartyget
redan året därpå under en resa till Nordamerika gick till botten i en hård
storm. Lyckligtvis räddades hela besättningen så när som på en man. 



Skonerten "Henrik" kölhalas 1915. "Henrik" byggdes vid Kålboda varv 1857 och
kom i Ferd. Nyströms ägo 1872. 1917 såldes hon till cementbolaget, som i sin
tur avyttrade henne 1923. Fartyget var under sin slitetid utsatt för många
olyckstillbud, bl a gick hon på grund på Öland 1893, där hon stod nära ett
halvt år, innan hon bärgades. 



Under 1800-talet hände det ofta, att fartyg strandade längs de gotländska
kusterna. Ofta var det fråga om skutor i dåligt skick, med miserabel utrust-
ning och en föga yrkesutbildad besättning. Var det möjligt, drogs fartygen
loss och återvände efter nödvändiga reparationer till hemmahamnen. En annan
utväg var att sälja dem på strandningsauktion till gotländska intressenter,
vilka sedan rustade fartygen och på nytt satte dem i sjön för nya seglatser.
Många skutor blev dock ohjälpligt vrak, men på dessa fanns ibland en del mate-
rial som kunde tillvaratas. De höggs därför upp och vad som var användbart
fraktades bl a till varvet i Slite och utnyttjades vid reparationer och
nybyggnader. 



Ibland kom det båtar till Slite, vilka var i så dåligt skick, att de måste
skrotas. Då hölls auktion och den som ropade in fartyget, bogserade det till
stranden söder om Sjuströmmar, där det gjordes fast i en tall inne på land.
Sedan väntade man bara på, att stormarna skulle slå sönder det och vrakgodset
flyta iland. Ibland kunde det ta upp till ett år, innan fartyget var helt
försvunnet. 



Kalkskutor i hamnen. En syn som denna måste få gamla, sjöfartsintresserade
slitebor att rysa av välbehag och kanske saknad. Bertil Nyström har beskrivit
hamnen i segelskutornas tid på följande förträffliga sätt: "Trots sitt blyg-
samma tontal och sin enkla utrustning satte segelskutorna i betydligt högre
grad sin prägel på dåtidens lilla lanthamn än nutidens imponerande motorfar-
tyg. De låg länge i hamn, de lossades och lastades med handvinschar, de kölha-
lades och drevades vid varvet och då de svåra höststormarna började sätta in
kom de flesta till Slite för att läggas upp för vintern. Där låg de sedan sida
vid sida sakta knirkande i slaka förtöjningar, väntande på att vårsolen skulle
sätta igång utrustningsarbetet för en ny säsong". 



"Regatta" i hamnen vid sekelskiftet. Den oruffade kuttern, som flaggar över
topp längst t.h., var byggd på varvet i Slite och ägdes av Edvard Nyström.
Andra båt fr.v. är Myrstens smått legendariska "Särla". 



Bilden är tagen utanför lotsen Albert Wulffs hem på Lotsbacken. På trappan
står från vänster Albert Wulff, Oskar Ekman, som en tid var fyrmästare på
Sandön, och Janne Wulff, som vid sekelskiftet var fyrvaktare på Sandön. Som en
kuriositet kan nämnas, att släkten Wulff från början hette Pettersson, men då
det fanns så många med det namnet i lotsverket, var man tvungen att ändra
efternamn. 



Lotsarna Albert Wulff och Ernst Högberg i "gamla" lotsbåten. Ernst Högberg
avancerade till mästerlots. Han var också den siste lotsen med styrsedel till
Barläst. Ett av hans stora fritidsintressen var att lära Slites smågrabbar att
segla och vid något festligt tillfälle lär han till alla mammors förskräckelse
ha yttrat: "Um I mödrar visste, vad Edra sorkar hade för sig, så hade I inte
en lugn stund". 



När lanthamnsbåtarna på sin trad runt den gotländska kusten lade till i de
olika hamnarna, var det ett populärt nöje bland ortens befolkning att gå ner
till hamnen för att se på fartygen. De, som hade råd, kunde då gå ombord och
intaga en bit mat - speciellt ångaren "Gute" var berömd för sitt goda kök. På
bilden dricker ett par kända sliteherrar - Frans Degerman och Ragnar Ekbom -
en kopp kaffe och ett glas punsch på däcket till någon av lanthamnsbåtarna. 



"Vega" av Norrtälje lastar råsocker i Slite hamn 1920. Sockertransporterna var
en av de viktigaste anledningarna till, att järnvägen Slite - Roma byggdes.
Även på andra sätt hoppades man mycket av "betodlingens välsignelser". Så
föreslog t ex Edvard Nyström, son till Ferdinand, redan på 1890-talet, att ett
sockerbruk skulle anläggas i Slite. Råvaran skulle tas från socknarna runt och
norr om det tänkta bruket. Kommunikationerna var goda och man kunde tom tänka
sig att transportera betor sjövägen från andra hamnar på ön. Gott om friskt
vatten fanns det i Bogeviken, dit saltvattnet kunde förhindras att strömma
genom luckor i Sjuströmmar. Dessutom fanns det i Slite stora mängder kalksten. 






Hamnen i Slite har utnyttjats för fler aktiviteter än sådana, vilka har med
fartyg att göra. Bl a har många slitebarn genom åren lärt sig simma där och en
tid fanns även ett hopptorn, som användes i samband med tävlingar och uppvis-
ningar av olika slag. På den undre bilden, vilken är tagen någon gång på
1920-talet, är det simlärare Sven Montan, som låter sina adepter visa upp, vad
de lärt sig i simningens svåra konst. 



Eftersom hamnen är av stor militär betydelse, har försvaret av densamma varit
mycket angeläget i alla tider. Befästningar på Enholmen och i land uppfördes
redan under 1600-talet - till deras historia skall vi återkomma i ett annat
sammanhang. Bilden visar en skjutövning på Lotsbacken vid seklets början.
Officerarna till höger är kapten Eneström, löjtnant Isberg och doktor Gertz‚n.
I gruppen t.v. syns bl a lotsålderman Wallin och sjökaptenerna Hammarström och
Bergström. (Foto: Martha Thompsson). 



Den tremastade barken "Sälla Hoppet". 



Jakten "Grundligheten". 



På äldre dagar sysslade Johan Fredrik Carlsson bl a med att bygga olika far-
tygsmodeller. 1927 skänkte han en modell "Gloria", till Hellvi kyrka och året
därpå "Ulrika" till Sjömanshemmet i Visby och "Josefina" till sjömansmissionen
i Slite. 



Skonerten "Fredrika" är ett gott exempel på de skutor, som med Slite som hem-
mahamn vid sekelskiftet fraktade kalk och trävaror runt Östersjöns kuster.
"Fredrika" byggdes 1896 vid varvet i Slite för Ferdinand Nyström. Namnet fick
fartyget efter Nyströms hustru, men det kallades aldrig annat än "Fruen".
1917 såldes "Fredrika" till cementbolaget. Tio år senare försågs hon med
motor, varvid toppspirorna kapades (bilden). Vid mitten av 1930-talet avyttra-
des hon till fastlandet. Ännu på 1950-talet fraktade "Fredrika" cement. 



Galeasen "Vilhelm" under segel. "Ville" var i Ferd. Nyströms ägo från 1880-
talets början till 1917, då fartyget såldes till det nybildade cementbolaget,
i vars ägo hon förblev endast ett år. 



Skonerten "Amor" tillhörde även den Ferd. Nyström, som förvärvade henne 1873.
Hon seglade under Nyströms flagg fram till 1916. "Amor" var drygt 25 meter
lång och hade ett tonnage på 132 ton. Legendarisk befälhavare ombord i tolv
år, 1903-15, var "kapten Gunnar" Bergström, som i sin tid lärde många slite-
ynglingar de första grunderna i seglingens svåra konst. "Amor" gick under
smeknamnet "Mormor", då "hon med tiden blev tämligen krokryggig". 



"Kapten Gunnar" - Gunnar Bergström - lärde sig sitt sjömansskap på tyska seg-
lare, innan han så småningom återvände till Slite. Han förde där under många
år befälet i skutor tillhörande Ferd. Nyströms flotta, bl a "Amor", "August"
och "Fredrika". 



Briggen "Spekulation", byggd i Wismar 1834, inköptes 1877 av Ferd. Nyström.
1916 riggades "Briggen" om till råsegelsskonert. På det sättet blev fartyget
enklare att sköta och krävde inte så stor besättning. En kort tid efter denna
ändring såldes hon till fastlandet för 19 000 kronor. 



Jacob Niclas Lyth fotograferad i hamnstaden West Hartlepool i nordöstra
England. I mer än tjugo år förde Lyth befälet ombord på "Spekulation". 



Ferdinand Hammarström från Mojner i Boge (Sjuströmmar) seglade i många år som
befälhavare i engelska skutor. Han hade avlagt engelsk sjökaptensexamen. Under
ett par år i början av 1900-talet ägde han skonerten "Hermine" av Slite, som
han också förde befälet på. När han gått iland för gott, verkade han bl a en
tid som hamnkapten vid den nya cementfabriken. 



Skonerten "Henriks" besättning 1913. I mitten iförd plommonstop sitter kapten
Ferdinand Hammarström och tv bästemannen Oskar Niklas Olofsson. "Henrik" ägdes
av Ferd. Nyström, som 1917 sålde fartyget till Slite Cement- och Kalk AB, i
vars tjänst det skulle få äran att skeppa ut den första lasten av cement från
den nyuppförda fabriken. 



Besättningen på J.N. Myrstens "Idria" 1910. Sittande frv Oskar Olofsson, Boge,
kapten J.A. Jakobsson, Fole och Hugo Ahnell, Slite. Längst tv står Vilhelm
Edwall, Slite. 



Att även Gotlands kuster kunde vara farliga, visar den olycka, som hände vid
Svannäsudde i Boge i november 1901. Tidningen "Gotlänningen" skildrade händel-
sen på följande sätt:
"Fasansfullt skeppsbrott. Kaptenen och matros drunknade.
I går morse kl 4 under då rådande våldsam ostlig snöstorm grundstötte vid
fiskeläget Gyle i Boge, barlastade finska barkskeppet "Tarmo", hemmahörande i
Björneborg och fördt av kaptenen Viktor Nyman.
De väldiga brottsjöarna kastade fartyget oemotståndligt upp på ett skarpt
undervattenskär, där det blef hängande, tills det bröts af i tvenne delar, så
att akterskeppet fullkomligt skildes från förskeppet.
Så snart olyckan märktes, begåfvo sig genast handl. Arweson, Slite, sjökapte-
nerna Klintberg och Persson samt fiskaren Johan Lyth till de olyckliga ombord-
varandes hjälp och lyckades efter otroliga mödor få en tross ut till det för-
olyckade fartyget. Med tillhjälp af denna lyckades, trots de oerhördt höga
brottsjöarna, kaptenen Ferdinand Hammarström ensam taga sig ut till vraket med
en båt, hvari han ilandförde fem af "Tarmos" besättning, som uppgick till 10
man, och bland dessa var styrmannen M.F. Mohlin.
Därefter gjordes tre till fyra försök att bärga de återståendes lif, men för-
gäves. Under tiden inträffade något fasansfullt. Akterskeppet, på hvilket
kaptenen befann sig och tydligen var fastsurrad, sjönk och med detta gingo
kaptenen och matrosen Hukkanen till botten. Denne senare som jämväl stod på
akterskeppet, då detta vräktes af skäret, skulle just hoppa upp på förskeppet,
när en väldig våg kastade honom i hafvet.
Ett nytt förtvivladt försök att rädda de återstående tre ombordvarande kröntes
med framgång, och slutligen kommo äfven dessa i land mer döda än lefvande.
Bärgningen beskrifves som en sannskyldig hjältebragd".
(Gotlänningen 15 nov. 1901).
Teckningen har gjorts av tullaren Carl Smith. 



De första kända kalkugnarna i slitetrakten anlades 1647 vid Länna av bland
andra Marcus Schröder. Av dessa ungar finns endast sk "mordhögar" bevarade,
vilka syns i förgrunden på denna bild. Platsen vid Länna bebyggdes först under
1600-talets senare hälft, troligen av Mårten Fries, som då "flyttade" ner
Österby gård från dess tidigare plats "i skogen" till Länna. Huset, sådant det
ser ut i dag, är troligen från början av 1700-talet. Sedan dess har Länna
varit bostad för en hel rad av kalkpatroner, så när som på en tid i början av
detta sekel, då gården stod öde och höll på att förfalla. 1927 framförde Nils
Lithberg ett förslag om att göra Länna till ett kalkbruksmuseum, då där "skul-
le erhållas i sin fagra omgifning en orubbad bruksgård med tillhörande indust-
riella verk, en öfversikt öfver en i och för sig helt afgränsad industri-
gren..."
Knappt tio år senare restaurerades Länna gård, men blev då bostad åt chefen
för cementfabriken - traditionerna från kalkbränningens tid i Slite hölls vid
liv. (Fotot taget omkr 1920). 



Denna kalkugn vid Länna, som blivit något av en symbol för Slite, står ännu
kvar. Den anlades av J.A. Bach‚r omkring 1870 och förvärvades 1892 av Ferdi-
nand Nyström, vilken i sin tur sålde den till Slite Cement och Kalk AB 1917.
Ugnen gav mycket fin kalk och var främst av den anledningen i drift ända fram
till 1932.
På träbryggan, som leder fram till ugnens krön, fördes råvaran - kalkstenen -
i vagnar från brottet på Lännaberget och tippades ner i ugnen. Th syns en
kalklada, där såväl den brända som den släckta kalken förvarades i väntan på
skeppning. 



Bränningen vid de större kalkugnarna pågick kontinuerligt och vanligen från
våren till senhösten. De vedeldade ugnarna drog väldiga mängder bränsle och
under en lång tid var man tvungen att statligt reglera ugnarnas antal med
tanke på faran för skogsbeståndet på ön. Från mitten av 1800-talet blev an-
skaffandet av bränsle ett kännbart problem för kalkbruksägarna. Så var t ex
Ferdinand Nyström tvungen att ta ved till sina ugnar ända nerifrån Norrlanda.
Ugnen på bilden hade en vedåtgång per dygn av 4 famnar (15 m3) och en kapaci-
tet av 16 till 17 läster (ca 325 hl) bränd kalk. 



Byggandet av en kalkugn krävde stor skicklighet och lång erfarenhet. Det var
t ex viktigt, att ugnsmuren fick den rätta krökningen, att ugnsmurens tjocklek
var den rätta, att eldgången fick riktiga proportioner och att ugnens inre
fick korrekt inklädning.
När man känner till dessa förhållanden och vet, att även själva bränningen av
kalken krävde stor yrkesskicklighet, är det svårt att förstå R Steffen, då han
skriver: "Kalkbruksfolket utgjordes ofta av den samhällets lösa befolkning som
icke alltid hade det bästa ryktet".
Fotografiet är taget vid byggandet av den kalkugn, som Ferdinand Nyström lät
uppföra 1912/13 på den plats, där nu cementfabrikens fritidshall är belägen. 



Vid mitten av 1800-talet började man anlägga koleldade kalkugnar på Gotland.
Anledningen var främst den begynnande bristen på skog samt det ökade intresset
för stenkol som bränsle i olika sammanhang.
På Lännaberget anlade Patrik Georg Enequist en koleldad ugn 1859, vilken var i
drift endast ett tiotal år. 1912-13 uppförde Ferdinand Nyström den ugn, som
syns på bilden. Även denna var koleldad och låg ungefär på den plats, där nu
cementfabrikens fritidshall är belägen. Kalksten togs bl a från Solklint.
Ugnen inköptes av det nystartade cementbolaget 1917. Fem år senare störtade
den in.
Bilden är tagen på Ferdinand Nyströms begravningsdag 5 okt 1917. 



Detta foto från omkring 1915 visar arbetsplatsen vid Ferdinand Nyströms kolel-
dade ugn. I bakgrunden syns det ännu tämligen orörda Lännaberget. "Gatan" är
den nuvarande Storgatan. På denna plats ligger i dag cementfabriken. 



Arbetet i kalkstensbrottet var ett slitsamt och dåligt avlönat arbete. Allting
gjordes för hand och inga maskinella hjälpmedel förekom. Det var dessutom ett
säsongarbete med arbete enbart under sommar, vår och höst. Detta gjorde, att
kalkarbetarna under vinterhalvåret måste sysselsätta sig med något annat
näringsfång - jordbruk, tunnbindning e dyl. 



Trots många problem - pågående krig, svårigheter att skaffa kapital och bygg-
nadsmaterial - kunde de första spadtagen tas till den nya cementfabriken på
sommaren 1917. 



För att kunna starta det stora cementfabriksbygget var man tvungen att ha
elektrisk kraft. Sådan fick man till en början från en lokomobil, som drev en
generator. På grund av kriget var det svårt att skaffa kol, varför man ibland
fick ta till ristugg och stubbar som bränsle till lokomobilen. 



Eftersom Slite 1917 saknade elektrisk kraft, blev byggandet av en kraftcentral
för cementfabriken en primär uppgift. När denna så småningom stod färdig för-
såg den även Slite samhälle med elström. Vid mitten av 1920-talet såldes
kraftcentralen till AB Skandinaviska Elektricitetsverk i Västerås, senare AB
Gotlands Kraftverk. 



Cementfabriken under byggnad. Byggnaden i bildens mitt är smedjan, där till en
början den tidigare omtalade lokomobilen hade sin plats. Ovanför byggnads-
ställningarna till höger skymtar Ferdinand Nyströms koleldade kalkugn, som
övergick i cementbolagets ägo 1917. 



Den maskinella utrustningen till den nya fabriken kom från Tyskland. Denna var
egentligen avsedd för en cementfabrik i Rumänien, men på grund av kriget kunde
den inte fraktas dit, utan kom till Slite istället. Den första maskinleveran-
sen kom långt innan fabriken var färdigbyggd, varför den måste placeras på
marken utanför denna. Ett problem var också att få tag i lagermetall - främst
koppar, som tyskarna använde i sin krigsindustri. Problemet löstes på så sätt,
att man samlade in allt vad kastruller, byttor och andra föremål av koppar,
som man kunde komma över och smälte ner dessa. I detta sammanhang "försvann"
bl a en åskledare av koppar från det nyströmska hemmet. 



Till de tidigast inköpta delarna till fabriken hörde en cementkvarn. Att få
den tunga kvarnen på plats var ett besvärligt företag. Man rullade den från
hamnen på kavlar och försökte till en början med hästar som dragare. Enligt
uppgift lär dessa dock ej ha klarat av den tunga uppgiften, utan man fick
hämta oxar, vilka lyckades bättre. 



I april 1919 stod cementfabriken färdig. Den hade ritats av en kyrkobyggnads-
arkitekt, vilket kanske märks av dess exteriör, och byggts av tegel gjorda av
höganäsaska. Till en början skall det ha varit ett så kraftigt drag i skorste-
nen, att en matros på ett fartyg i hamnen klättrade upp och täckte för halva
skorstensöppningen. Han lär ha fått en tia för jobbet. 



Kalkstenen låg inte alla gånger i öppen dager, utan den täcktes ofta av avse-
värda mängder grus och jord. Det blev därför ett mycket drygt arbete att med
skottkärror frakta bort dessa avbaningsmassor, så att man nådde ner till kalk-
berget.
Bilden är troligen tagen på baksidan av Lännaberget. 



Tunnbinderiets anläggning för torkning av stav till kalktunnor. Den osläckta
kalken liksom cementen fraktades till en början i tunnor. Ännu under senare
hälften av 1890-talet band man tunnorna i stor utsträckning för hand, trots
att det redan då skall ha funnits en fabrik i Slite för bindning av tunnor.
Tunnbindningen var även en viktig bisyssla för befolkningen i socknarna runt
Slite. Den bedrevs under vinterhalvåret ute i gårdarna, och en duktig tunnbin-
dare kunde hinna med 50-60 tunnor om dagen. På våren kom sedan kalkbruksägare-
ns ombud och köpte upp tunnorna. De omfångsrika lassen var då en vanlig syn på
vägarna, som ledde mot Slite. Först 1932 lades tunnbinderiet ner vid själva
fabriken. 



Så länge tunnbinderiet fanns kvar, utgjorde arbetarna där en stor del av fab-
rikens totala arbetsstyrka. Många av de anställda var minderåriga - vid mitten
av 1920-talet sysselsattes 2-5 man och 50-60 minderåriga vid tunnbinderiet. På
bilden, som är från 1920-talet syns frv i översta raden Elof Nilsson, Gösta
Gustavsson, Axel Nordin, Einar Rondahl, Ragnar Gustavsson, Hans Nordin,
Herbert Rondahl, Valter Jacobsson, Henry Johansson, Martin Kviberg, Verner
Engström, Gustav Stengård, Villy Sill‚n, Gunnar Berggren och Göte Gustavsson.
I mittre raden frv förman Karl Runnander, Torgny Lundin, Gustav Pettersson,
Robert Stenström, Einar Molin, Yngve Snäckerström, Sven Stenström, Erik Ven-
ström, Teodor Engström, Erik Molin, Gösta Svensson, Karl-Gustav Pettersson,
Jonny Sill‚n, Hilbert Stenström och Herman Nordin. I nedre raden frv Gösta
Persson, Helge Pettersson, Karl Jakobsson, "Tunnbindar-Nisse" Nilsson, John
Herlitz, Anton Ahnell, Sven Karlsson, "Tommen" Elias Thomsson, Bertil Pettes-
son och Harald Johansson. 



Redan under de första åren, som slitefabriken var igång, överträffade den de
övriga cementfabrikerna på Gotland i producerad cement. 1919 levererades från
Slite nära 25 000 ton cement. I dag (1977) har fabriken en kapacitet på över
1 milj ton och efter den pågående utbyggnaden kommer man upp i mer än det
dubbla. Kunde den gamla kalkpatronen Ferdinand Nyström ens ana dessa siffror,
när han 1917 överlät sina egendomar till Slite Cement och Kalk AB? 



Arbetare vid cementfabriken på 1920-talet. Den övre bilden är tagen i brottet,
den undre vid utlastningen, där cement i fat och säck lastades i fartygen.
Bland dessa arbetare blev den fackliga medvetenheten tidigt stark och arbetar-
rörelsen växte fram till en betydande maktfaktor i samhället. Det skulle dock
dröja fram till mitten av 1930-talet, innan majoritet nåddes i kommunalfull-
mäktige.
Redan i samband med uppförandet av cementfabriken 1917 bildades en arbetarkom-
mun och strax efteråt den första fackföreningen. Lönerna - oftast gällde det
bara några ören i påslag - arbetsförhållandena och otryggheten i arbetet var
givetvis för arbetarna viktiga ärenden att diskutera med "bolaget". Andra
problem, som behandlades i arbetarkommunen, var bristen på livsmedel och bos-
täder, att det saknades ved till uppvärmning av bostäderna, behovet av en ny
skola, önskemål om en kooperativ affär och en folkets park.
I brottet syns stående frv Knut Hultman, Arvid Hejdenberg, Axel Stenström,
John Lindahl, Hj. T. Rebinder Cederqvist, Otto Gahnström. Sittande frv Karl
Pettersson, Axel Svensson (Sörbratt), Hjalmar Appelgren, Wilhelm Karlsson,
Karl Hammarström, Karl Lundin och Karl Andersson.
I hamnen stående frv Albin Olofsson, "Kran-Jakob" Jakobsson, Karl Augustsson,
Lars Hammarström, Henry Johansson, August Olsson, Otto Nygren, Karl Andersson,
Hans Nilsson, Adlof Gustafsson. Sittande frv Gustav Karlsson, George Öster-
dahl, Victor Olofsson, Ture Falck, Ferdinand Hammarström, Karl Nygren, Einar
Mohlin, Karl Gustaf Pettersson, Emil Lindlöf och Kristian Nor‚n. 



Efter att ha arbetat några år i Visby flyttade Ferdinand Nyström vid mitten av
1850-talet till Slite. Till en början hyrde han ett rum hos några goda vänner,
men vid slutet av 50-talet lät han uppföra detta hus, som fortfarande finns
kvar vid nuvarande Storgatan. I den högra delen av byggnaden inrymdes hans
första handelsbod, vilken efter en tid flyttades över till ett nybyggt hus på
tomten intill. 



1863 gifte sig Ferdinand Nyström och Fredrika Enequist, dotter till Olof Johan
Enequist i Visby. 



Ferdinand och Fredrika Nyström i kretsen av sin familj. Fotot är troligen
taget vid något högtidligt tillfälle vid mitten av 1890-talet, möjligen i sam-
band med sonen Edvards förlovning med Cecilia Palm.
I bakre raden ses frv sonen Edvard, döttrarna Lova och Hilda , sonen Fredrik
samt pastor Roland (gift 1895 med Maria Nyström). Sittande frv Cecilia Palm
(gift 1894 med Edvard), Fredrika och Ferdinand Nyström samt dottern Maria.
Längst fram sitter dottern Elva. 



1892 köpte Ferdinand Nyström nuvarande Slitebadens hotell av Slite Varvsbolag.
Den ståtliga byggnaden hade uppförts vid mitten av 1870-talet av J.A. Bach‚r
sedan en tidigare byggnad på platsen eldhärjats. Under Nyströms tid fungerade
huset som bostad och kontor och dessutom fanns där en tid en järnhandel
(Fahlströms till 1905 och därefter Ekboms till ca 1914). Fastigheten övertogs
1917 av det nybildade cementbolaget, som där hade sitt kontor en kortare tid.
Hotellrörelsen startades sommaren 1923, då man för en summa av 5 kronor kunde
erhålla helinackordering. Den nu rivna byggnaden tv tjänstgjorde som ett
annex.
I trädgården framför huset fanns köks- och handelsträdgård. Staketet runt
trädgården revs 1938 och hotellparken öppnades då för allmänheten. Till höger
skymtar den höga mur, som en gång omgav nuvarande torget. Innanför muren var
upplagsplats för virke mm.
1904 togs trappan på framsidan bort och i stället anlades där en terrass.
Fotot är alltså taget före denna händelse. 



Glädjande nog finns några interiörer bevarade från det nyströmska hemmet vid
sekelskiftet. Tyvärr är sådana bilder från kalk- och varvsarbetarnas, liksom
sjömännens och jordbruksarbetarnas hem sällsynta. Det hade varit intressant
att göra jämförelser.
Bilderna på dessa sidor visar en typisk, borgerlig miljö vid senaste sekel-
skiftet. Rummen var ofta överlastade med möbler av olika slag och i olika sti-
lar. Det var under senare hälften av 1800-talet mycket vanligt att göra stil-
imitationer, vilket man här också kan se exempel på. Pianot var ett ofta före-
kommande inslag i borgerliga hem liksom 1700-talsspeglarna. Väggarna var kläd-
da med mörka, kraftigt mönstrade tapeter och i "finrummen" lades mattorna i
längder sida vid sida, så att de blev "heltäckande". 



Redan på 1860-talet hade Ferdinand Nyström givit sig in i skeppsrederibran-
schen. När rörelsen var som mest omfattande på 1890-talet, omfattade den dus-
sintalet fartyg. De flesta fartyg köpte Nyström upp på olika sätt, bl a vid
strandningsauktioner. Två av hans fartyg byggdes vid varvet i Slite på 90-
talet, "Carl-Erik" och "Fredrika". "Carl-Erik" gick till botten med man och
allt redan 1903, medan "Fredrika", som 1917 övertogs av Slite Cement och Kalk
AB, segalde ännu på 1960-talet. På bilden syns galeasen "Vilhelm" tv och kof-
fen "Concordia" under lastning av kalk i Lännahamnen. "Propellern" th drev ett
pumpverk, som pumpade upp vatten till läskning av kalken. "Vilhelm", med smek-
namnet "Ville", kom till Slite i början av 1880-talet och såldes av Nyström
1917 till det nybildade cementbolaget, som året därpå avyttrade fartyget.
"Concordia" kallades allmänt för "koen", ty hon var "fyllig både fram och
bak." Hon kom till Gotland på ett för tiden typiskt sätt. Hon strandade vid
den gotländska kusten, köptes upp vid strandningsauktionen av G.J. Enequist i
Visby och kom vid slutet av 1860-talet i Nyströms ägo. Där förblev hon till
1917, då hon inköptes av cementbolaget, som i sin tur efter ytterligare tre år
såg till, att hon lämnade Slite för gott. Under slutet av sin levnad tjänst-
gjorde "Concordia" som cementpråm i Stockholm. 



I samband med det stora fastighetsköpet 1892 blev Ferdinand Nyström ägare även
till varvet i Slite hamn. Verksamheten bestod huvudsakligen i reparationer av
olika slag, men även nybyggen kom till stånd här under den nyströmska perio-
den. 



Redan tidigt på 1870-talet etablerade Ferdinand Nyström sig som kalkugnsägare,
då han vid Klintsbackar i Othem uppförde två kalkugnar. På grund av råvarans
dåliga kvalitet revs ugnarna 1912-13. Delvis av material från dessa byggdes i
stället en modern, koleldad ugn ungefär på den plats, där cementfabriken i dag
har sin fritidshall. Ugnen köptes 1917 av det nybildade cementbolaget. 1922
störtade den in och återuppbyggdes aldrig - modernare tillverkningsmetoder
hade kommit för att stanna. 



På 1870-talet anlade J.A. Bach‚r vid Länna den kalkugn, som fortfarande finns
kvar där. 1892 kom den i Ferdinand Nyströms ägo. Ugnen var vedeldad och gav en
mycket fin kvalitet på kalken - vissa kunder frågade först efter den fina, men
dyra, kalken - icke efter priset. 1917 köptes den av cementbolaget och var i
drift ända fram till 1932.
Vid kalkbryggorna ligger frv "Concordia", "August" och "Fredrika" - alla ingå-
ende i den nyströmska flottan. Fotot är troligen taget på 1890-talet. 



Ferdinand Nyström troligen på sin 70-årsdag. Han hade då ännu mer än tio år
kvar i spetsen för sin firma, innan den övertogs av Slite Cement och Kalk AB
1917. På hösten detta år gick den siste kalkpatronen ur tiden. (Foto: Martha
Thomsson). 



Utanför den nyströmska bostaden på 1890-talet. På kuskbocken sitter Henrik
Sneckerström, på marken står frv Hilda Nyström, vilken en tid verkade som
fotograf med egen atelj‚ bakom nuv Slitebadens hotell. Edvard Nyström och hans
hustru Cecilia. Edvard hade då börjat ta över efter fadern, men han avled 1901
och det blev i stället brodern Fredrik, som kom att föra arvet vidare. 



På 1696 års skattläggningskarta över Othems socken kan man vid Sjuströmmar
läsa en anteckning: "Träbroar öfver strömmarna". Detta foto av bron över en av
strömmarna är enligt uppgift taget 1909. Man är frestad att tro, att bron är
densamma som 200 år tidigare. 



Infarten till Slite söderifrån vid sekelskiftet. Kvarnen, som ligger på
Slottsbacken, byggdes under senare hälften av 1800-talet. Den 18 juli 1902
slog blixten ner i kvarnen varvid mjölnaren Mårten Perssons hustru Johanna
dödades och mjölnaren själv slogs medvetslös. Den eld, som uppstod, släcktes
snabbt. Omkring tio år efter denna tragiska händelse revs kvarnen. 



Bebyggelse nedanför slottsbacken. Det stora stenhuset, enligt uppgift byggt
omkring 1850, beboddes vid sekelskiftet, då fotot är taget, av mjölnare Mårten
Persson. På husets baksida fanns en av humle övervuxen "landgång", som ledde
från husets övre våning till berget bakom. Till vänster på nedre botten hade
Frälsningsarm‚n en tid sina lokaler. Huset revs omkring 1950. 



Utsikt från Slottsbacken vid sekelskiftet. I förgrunden den vattenfyllda Buck-
viken, till höger den del av stranden, som i dag utgör den fina badstranden. I
bildens mitt - ovanför den högra rauken - ligger numera campingplatsen. I
bakgrunden skymtar bebyggelsen längs Storgatan. 



Martha Thomssons fotoatelj‚. Martha Thomsson verkade som fotograf vid sekel-
skiftet. Med sin kamera förevigade hon människor och miljöer i samhället och
trakten däromkring. Hennes fotografier är viktiga pusselbitar för den, som i
dag vill försöka beskriva Slite omkring sekelskiftet.
Atelj‚n, som fortfarande finns kvar nere vid badstranden och nu används som
sommarhus, låg till en början på Lotsbacken. Den flyttades enligt uppgift till
sin nuvarande plats omkring 1905. 



Storgatan vid slutet av förra århundradet. På grund av gatans oframkomlighet
vårar och höstar lät Ferdinand Nyström på egen bekostnad anlägga en "trottoar"
på vilken man kunde ta sig fram torrskodd.
Huset i bakgrunden är det sk boobergska huset, som låg där sportaffären nu har
sina lokaler. Den del av huset, som vänder gaveln mot gatan, var äldst och
byggdes 1830 av varvssmeden Erik Montelius. En tid drev Montelius krog här.
Namnet har huset annars fått efter Gunnar Booberg, som idkade bil- och bussrö-
relse här under 1920- och 30-talen. När den delen av huset revs 1938, hittade
man bl a golvplankor av ek med en bredd på upp till 46 cm. 



När Erik Montelius gick bort, tog hans söner Frans och Gustav vid efter
fadern. De hade utbildat sig i faderns yrke, men till skillnad från denne, som
ju även var krogägare, blev sönerna varma nykterhetsvänner. De intog också en
framskjuten position bland Slites baptister och upplät en tid under 1860-talet
ett rum i det boobergska huset till baptisterna som skollokal. 






Dessa två bilder från tiden för första världskriget visar Storgatan i nästan
hela dess sträckning söder om torget. Den övre bilden visar gatan i riktning
mot Sjuströmmar. Trähuset närmast till vänster inrymde en tid fröken Gezelius
garnbod (på den tomten ligger i dag DBV:s bank). Fastigheten ägdes en tid av
köpmannen Elias Lyberg. Huset ändrades i slutet av 1930-talet. Huset närmast
till höger finns ännu kvar. Där bodde mästerlotsen Ernst Högberg.
Den undre bilden visar Storgatan i riktning mot nuvarande torget. I huset till
vänster finns i dag Blomgrens frisersalong. Detta byggdes omkring sekelskif-
tet. I bottenvåningen fanns en tid specerihandel och senare inrymdes där Jenny
Wallins hattaffär. 



En kaffestund i trädgården på den sk unoniuska tomten 1894. På denna tomt
ligger nu DBV:s bank. 



"Augusta Söderdahls hus" låg vid den lilla gränd, som leder ner från Storgatan
mitt emot polishuset. tidigare bodde här sjökaptenen L.A. Hammarström. Huset
byggdes enligt uppgift omkring 1880 av byggmästare Oskar Hejdenberg. Tv låg
K.G. Larssons snickerifabrik, där vid sekelskiftet bl a gjordes snickeridetal-
jer till stationshusen längs järnvägen Slite-Roma. 



Storgatan 1915. Huset till höger kallades i folkmun för "Rådhuset". Det bygg-
des vid senaste sekelskiftet av byggm. K.G. Larsson. Han var nyligen hemkommen
från Australien, varifrån han lär ha hämtat husets arkitektur. Byggnaden har
under olika perioder inrymt bl a urmakeri, diversehandel, mjölkaffär, damfri-
sering och blomsterhandel. I dörren står urmakare Karl Hesselsten. (Foto:
Martha Thompsson).
I bakgrunden th syns Jacobsson och Lybergs magasin och diversehandel samt
metodistkapellet. Magasinet hade byggts av Ferdinand Nyström och flyttats till
platsen från tomten mitt emot Nyströms tidigare bostad. Tv lythska och ler-
bergska fastigheterna. 



Den lythska fastigheten vid Storgatan. Huset byggdes enl uppgift 1889 och
köptes av sjökapten Jakob Lyth 1898. En tid var poststationen inrymd här och
från slutet av 40-talet fanns här bibliotek och skrädderi. Vid mitten av
1950-talet revs huset och fick ge plats för det sk polishuset, som blev in-
flyttningsklart 1956. 



Det lerbergska huset låg där Björn Rondahl i dag har sin bosättningsaffär. Här
fanns till några år in på 1920-talet Slites första poststation. Huset var
också känt som det ekmanska huset efter Johan Valfrid Ekman, som en tid drev
affärsrörelse där för att på äldre dagar bli postexpeditör. Det berättas, att
Ekamn brukade sortera posten i små högar på en gammal empirsoffa, där kunderna
sedan fick gå och hämta den, medan den långe, lite torre gubben satt i sin
stol och läste "bladet". Ekman dog 1891, 80 år gammal. Hans hustru hette Emma
Karolina och var född Enequist. Hon var känd för sin stora skönhet och det är
om henne C.J. Bergman berättar i "Porträttet och bröstnålen". Huset revs 1938. 



Interiör från posten i Slite 1902. Denna var då inrymd i lerbergska huset. Vid
skrivbordet sitter Alma Myrsten, som, berättas det, "sorterade posten snabba-
re, när det var brev, än när det var vykort..."I mer än 30 år ansvarade Alma
Myrsten för postkontoret. 



Det kindbergska huset låg på tomten mitt emot nuvarande Slite livs. Det bygg-
des troligen på 1830-talet och utgjorde vid mitten av 1800-talet handlanden
Lars Hagmans bostad och affär. 1875 övertogs huset av Carl Lyberg. Vid sekel-
skiftet ägdes det av K.J.F. Kindberg. Innan det revs omkring 1940, inrymde det
telefonstation och charkuteriaffär. 



Interiör från Jacobsson och Lybergs affär omkring 1910-15. 



I Alfred Törnqvists smedja vid nuvarande Badhusgatan omkring 1914. På bilden
syns smeden Alfred Törnqvist och hans söner Evald och Sören. Törnqvist kom
från Faringsta i Östergötland. Han var en tid gevärshantverkare i Eskilstuna,
innan han kom till Slite, där han mellan åren 1908 och 1926 gjorde smide till
hamn och båtar samt åt traktens bönder. 



Det är på området runt nuvarande torget, som vi kan finna de tidigaste bebygg-
da delarna av Slite. Främst då naturligtvis med tanke på den stora vikingatida
plats, som man påträffat där. 



Så här såg "torget" ut på 1860-talet. Bilderna är tagna vid samma tillfälle
och från samma plats. Som synes användes den stora, öppna platsen då till
brädgård. I huset i mitten med gaveln mot brädgården hade 1860 handlanden och
kalkpatronen P.G. Enequist sin "handelslägenhet". 1873 brann byggnaden, som
troligen uppförts av handelsmannen Jöns Westphal vid mitten av 1760-talet. På
platsen byggdes i stället nuvarande Slitebadens hotell. Fastigheten hade då
övertagits av J.A. Bach‚r. Byggnaden t.h. är dåvarande tullinspektionsbostäl-
let (strandridaregården). I bakgrunden syns bebyggelsen på Lotsbacken.
I bildens mitt ligger tullinspektorsboställets trädgård, t.v. skymtar huvud-
byggnaden, som alltså var den gamla strandridaregården). När bilden togs, hade
byggnaden säkert minst hundra år på nacken. Det vita huset till höger med två
dörrar var boställets ladugård och den finns ännu kvar. I början av 1890-talet
revs "strandridaregården" och det nuvarande "tullhuset" uppfördes (1893). 



Torget omkring 1910. Brädgården var fortfarande kvar och omgavs av ladugårdar
och magasin, tillhöriga bl a Ferdinand Nyström. 



Den 17 september 1916 eldhärjades området. Två åttaåriga pojkar hade lekt med
tändstickor i ett skjul, varvid en del bråte antänts. Två stora magasin, det
ena 70 meter långt, samt en ladugård brann ner. Dessutom förstördes vagnar,
kälkar och en stor mängd virke. Området kom sedan att i lång tid kallas "Brän-
da tomten". Först på 1950-talet fick torget sitt nuvarande utseende. 



Bland eldsläckningsmanskapet vid den stora branden 1916 befann sig ångaren
"Themis" besättning och 9:e och 10:e kompanierna från Tingstäde. Bilden är
tagen strax efter branden. 



Under en stor del av 1800-talet hölls marknader i Slite, och i en gotlandstid-
ning den 9 sept 1870 kunde man läsa: "Marknaden i Slite i tisdags gynnades av
vacker väderlek och var besökt av ett ovanligt stort antal såväl säljare som
köpare. Kreaturspriserna höllo sig temligen höga. Oxar betaltes med 100 … 200
rdr stycket. Ståndhandeln var livlig synnerligen på eftermiddagen och omsätt-
ningen ganska betydlig; inga märkbara oordningar föreföllo".
I mitten av 1920-talet försökte man återuppliva något av den gamla marknaden
genom sk torgdagar. Den första av dessa blev dock ingen succ‚ då blott ett
enda stånd fanns på plats. De tre barnen å bilden är från vänster ?ke Nordin,
Sture Idevall och Tyra Knope. Till höger iförd skärmmössa står fjärdingsman
Gunnar Hejdenberg och bredvid honom troligen Tyko Nilsson. Damen i vit hatt är
telegrafkommissarie Anna Calissendorf. (Foto: Tycho Beckman). 



Slite mejeri AB:s försäljningslokal vid torget. Mjölken såldes i den bortre
delen av huset. Dörren på gaveln ledde in till "finkans" två celler. Sedan
mjölkaffären lagts ner i början av 40-talet fanns här en tid skrädderi (Axel
Lindby) och fiskförsäljning (Valter Idevall). Byggnaden låg, där nu den östra
infarten till teatern finns. 



Området vid hamnen öster om nuvarande Slitebadens hotell. Den bebyggelse som
syns på bilden är numera helt försvunnen så när som på huset längst till
vänster. Närmast ligger "tellmans hus" och bortom detta varvssmedens bostad
och smedja. I förgrunden syns den sk Kronbrunn, vilken på äldre kartor bär
namnet "Liljas brunn". Platsen framför dessa hus utgjorde en gång kronans
"Lastadieplats", där bl a ekvirke lagrades för statens behov. 



Storgatan strax norr om torget 1930. Till höger ligger Kilåkern, där läkarsta-
tionen nu är belägen. Till vänster ser man det degermanska huset och landsfi-
skalbostället. Det lilla huset mellan dessa byggnader sägs vara ett av Slites
äldsta. Under senare hälften av 1800-talet var det krogstuga, först under Carl
Nyström och sedan gästgivare Andersson, innan gästgiverirörelsen övertogs av
J.N. Myrsten. Omkring sekelskiftet bodde Degermans kusk Alfred Olsson här med
sin familj i ett litet rum och kök. Sedan användes huset bl a som strykrum. 



Vinterlek på Lotsbacken 1903. Det mest uppskattade vinternöjet var att åka
kälke i Lotsbacken. Skidåkning var på den tiden en sällsynt sport, men däremot
utnyttjades Bogevikens is till skridskoåkning, när tillfälle gavs. Ibland
kunde man också se hemmagjorda isjakter svepa fram med god fart över den blan-
ka isen. 



Innan konfektionen slog igenom tillverkades kläderna i hemmen eller av skräd-
dare. Vid högtidliga tillfällen, t ex konfirmationer och bröllop, hade skräd-
darna det extra arbetsamt - då gick man till dem och måttbeställde. Vid
sekelskiftet fanns det skräddare i nära nog varenda by.
Mellan åren 1911 och 1929 drev Ernst Lundin ett skrädderi nere vid hamnen. På
bilden syns skräddarmäster själv tillsammans med Gunhild Malmberg och Clara
Ahnell. 



Potatissättning på Kilåkern. Kilåkern hör inte till de äldsta brukade åkrarna
i Slite. Under 1700-talet låg här, vad som på kartorna från detta århundrade
kallas "Hr Cap. Meijers byggnad", troligen bostad för den kapten Meijer, som
en tid var engagerad i försvaret av Slite hamn och Carlssvärds fästning. 



Lördagen den 4 maj 1918 anordnades den första "första-maj-demonstrationen" i
Slite och arrangör var arbetarkommunen. Man samlades på hamnplanen framför
apoteket klockan fyra på eftermiddagen. Föredrag hölls av F. Aarmseth från
Stockholm och för musiken svarade en musikkår från Visby. Senare på kvällen
hölls en konsert framför gästgivaregården, varvid bl a en manskvartett och
musiker från Visby medverkade. 



Tre vackra damer, Ellen Myrsten, Lova Nyström och Alma Myrsten, på promenad i
sekelskiftets Slite. I bakgrunden skymtar tv all‚n vid myrstenska huset och th
Lännaberget (1893). 



Utsikt från Lännaberget mot hamnen före sekelskiftet. Redan på 1830-talet
förekom en viss bebyggelse längs den västra (hitre) sidan av den väg, som
ledde från hamnen norrut förbi Länna. Det var några små, oansenliga kalkstens-
hus, vilka tjänade som bostäder främst för arbetare vid traktens kalkugnar.
Vägens andra sida, den mot stranden, bebyggdes senare under 1800-talet. På
1830-talet var detta område upptaget av en barlastplats.
De små bodar, som syns längst till vänster på ömse sidor om vägen, användes,
då det var marknad i Slite. Lägg f.ö. märke till, hur kalt området var ännu
vid 1890-talets slut. Träd och buskar saknades nästan helt och hållet. 



Storgatan sedd mot norr några år in på 1900-talet. I bakgrunden ligger i dag
cementfabriken. Praktiskt taget all bebyggelse, som syns på bilden, är nu
försvunnen. Den växte upp och försvann på kortare tid än hundra år. Här bodde
och arbetade en tid Theodor Carlsson, Frans Nordin, Herman Ahnell, Torwald
Carlsson (vars affär fanns kvar in på 1950-talet), Kristian Nor‚n och andra.
Här låg också barnmorskebostället och telegrafstationen. 



Från 1877 till långt in på 1900-talet förestod Anna Calissendorff telegrafsta-
tionen i Slite. Vid denna tid var telegrafförbindelsen med Visby och fastlan-
det av stor betydelse, inte minst för skepparna på de skutor, som seglade
längs Östersjöns kuster. Genom telegrafen kunde de snabbt meddela hemmahamnen
om avseglingsdagar och även motta order om nya destinationer. Så småningom kom
telegrafen dock att utkonkurreras av telefonen. I juli 1883 öppnades den 37 km
långa telefonlinjen mellan Visby och Slite - landets dittills längsta. Till en
början gick dock utvecklingen långsamt - 1890 fanns ännu bara tre telefoner i
Slite. (Foto: Martha Thompsson). 



Vid norra delen av Storgatan, mellan torget och Lännaberget, låg under decen-
nier Slites affärscentrum. På denna bild, troligen från 1920-talet, syns
längst ner i vänstra hörnet tunnbinderiets torkanläggning. Det dominerande
taket t.v. är "Gamla bio", som drevs av Hugo Halledaij, vilken också hade spe-
ceriaffär litet längre ner längs gatan. I husen hitom biografen fanns Hulda
Lindbloms mjölkaffär samt affär för barnkläder och leksaker. På högra sidan av
gatan låg IOGT-lokalen (det vita huset närmast på bilden) med bl a logen Fyr-
båkens bibliotek. I bildens mitt syns missionsförbundets kapell och Victor
Larssons urmakeri. Det stora huset överst t.h. är den sk "Tolvan", som inrymde
arbetarbostäder för cementfabrikens anställda. 



Utsikt över Solklint 1924. I bildens mitt ligger åkrar, som nu är bebyggda
längs Lillhagsvägen och Mellangatan. Cementfabriken har ännu bara en ugn och
kalkbrottet är knappt skönjbart i terrängen. Den vänstra skorstenen tillhör
kraftcentralen. 



Utanför Oskar Sjöströms skrädderi vid nuvarande Skolgatan, troligen 1895. På
bilden syns skräddarmästaren själv, hans hustru Emilia, deras barn Signe och
Viktoria samt två lärlingar. Sjöström var född på södra Gotland och vistades
en tid i Amerika, innan han kom till Slite. enligt uppgift lär han ha varit
oerhört skicklig i att ta mått på sina kunder. 



Interiör från Slite läskedrycksfabrik vid mitten av 1920-talet. Fabriken, som
drevs mellan åren 1922 och 1954 av först Ivar och sedan Björn Randahl, låg vid
norra delen av Storgatan. Där framställdes läskedrycker för försäljning främst
på norra Gotland. Råvarorna tog man från olika fastlandsfirmor, medan färsk-
vattnet hämtades först i en brunn vid fabriken och senare från Klintsbackar.
På bilden syns Ivar Randahl och hans son Rossel. 



Fridolf Johanssons stenhuggeri troligen 1909. Det låg på den öppna platsen
söder om Lännaberget, där den nya cementfabriken numera är belägen. Fridolf
Johansson drev stenhuggeriet mellan åren 1908 och 1953, då Henry (Henna)
Karlsson tog över. Man tillverkade främst gravvårdar, byggnadssten och block-
sten. Det senare såldes till stenhuggerier på fastlandet och i utlandet, där
den bearbetades till fönsterbänkar, golvplattor och annat. Råvaran till sten-
huggeriet togs i brott uppe på Lännaberget.
1961 flyttades arbetsplatsen till nuvarande plats vid hamnen, där de gamla
stenhuggartraditionerna ännu upprätthålls på ett förnämligt sätt. Det enda,
som nu finns kvar av Fridolf Johanssons stenhuggeri, är en stenhyvel tillver-
kad i Skövde på 1880-talet. 



Arbetare vid Fridolf Johanssons stenhuggeri 1912. Mannen i mitten är troligen
den smed, som hjälpte till vid installationen av den ovan nämnda stenhyveln. 



En av Slites mer kända personligheter var på sin tid "Putte-Janne", Johan O.F.
Engström. Genom en olyckshändelse hade han fått en skada i ryggen, vilken
gjorde honom puckelryggig. Han beskrivs som en snäll och vänlig man. Han bodde
vid nuvarande Skolgatan i en liten stuga, som inrymde kök och en liten kamma-
re. I kammaren fanns en med bländvitt överkast försedd säng, som Engström dock
aldrig använde. Han låg i stället på en bänk i köket, i vilket han också för-
varade ett dussintal klockor av olika slag. Efter att i sin ungdom ha arbetat
som kock på sjön, hade han en tid anställning hos patron Nyström, innan han
blev lokputsare vid Slite-Roma järnväg. 



Detta lär ha varit Slites första taxi, en med karbidlyse i mässingsstrålkasta-
re försedd Cadillac, vilken ägdes av Frans Nordin. Bilden är troligen tagen
omkring 1918-19. 



"Doktorsvillan" byggdes vid sekelskiftet av rullföringsbefälhavaren och majo-
ren Kristian Jungstedt, måg till den kände skulptören J.P. Molin. Från 1910
till slutet av 30-talet fungerade huset som läkarbostad. Genom åren har ett
flertal kända personer varit gäster i "doktorsvillan". Under den jungstedtska
tiden var professor och fru Johnny Roosval trägna sommargäster i huset, och
under doktor Hamnes tid bodde där ibland svenska missionsförbundets ledare,
P.P. Waldenström.
I slutet av 1930-talet genomgick villan en grundlig ombyggnad. Bilden är tagen
1914-15. 



Myrstenska huset innan "krogen" revs åren 1915-16. Huset har sitt namn efter
släkten Myrsten, som i tre generationer - de senaste hundra åren - varit dess
ägare. Vid mitten av 1800-talet kallades byggnaden för "Grubbens hus" efter
den dåvarande ägaren. Fredrik Wilhelm Grubb, vilken härifrån gjorde affärer
med främmande världsdelar. Med sin djärva takkonstruktion kunde huset vid
denna tid tom tjänstgöra som sjömärke. I "Den svenske lotsen" från 1853 kan
man läsa: "Af husen i Slitö äro i synnerhet kalkladorna och Grubbens höga hus
med gafveln vänd mot sjön gagneliga märken". Grubb hade 1837 köpt huset av
Margaretha Katrina Fåhraeus, änka efter kalkpatronen Carl Niclas Fåhraeus.
Denne hade 1780 inflyttat till Slite och börjat arbeta som bokhållare troligen
hos Lars Niclas Enequist. När Fåhraeus avled 1816, var han ägare till ett
flertal fastigheter och kalkugnar i slitetrakten. Bland egendomarna befann sig
"en tomt med åbyggnader å Österby hemmans grund". , dvs just den fastighet,
som man i dag kallar huset. Enligt bevarade brandförsäkringspapper från 1812
skall byggnaden ha uppförts 1802, men dateringen är osäker. I vilket fall som
helst torde det ha varit Carl Niclas Fåhraeus, som byggde huset och en gång
gjorde det känt som "det förnämsta vid öns hamnar". 



Johan Niclas Myrsten med sin familj 1891. I bakre raden på bilden frv Ellen,
Alma, Gustaf och Ebba, i mellersta raden Anna, Johan Niclas, Elsie, Ebba och
Johan och i främre raden Märta, Cecilia och Emmy.
Johan Niclas beskrivs som en vänsäll man, som gärna åkte skridskor på vintern
och kastade varpa samt spelade pärk när tillfälle gavs. Framför allt älskade
han dock att göra turer med segelbåtarna "Arla" och "Särla", vilka för många
äldre slitebor blivit smått legendariska. Hustrun Elsie var en framsynt kvin-
na, som bl a såg till, att familjens döttrar skaffade sig en yrkesutbildning,
något som alls inte hörde till vanligheten vid sekelskiftet. 



Anna, Emmy och Cecilia Myrsten spelar tennis på gårdsplanen. Nordisk familje-
bok skriver 1905: Lawn-tennis...äfven kallat nätboll eller endast tennis, är
ett spel, som i hög grad befordrar smidighet och har egenskapen att till det
yttersta spänna deltagarnas intresse. Spelet, som 1877 utbildades i England,
idkas öfver hela världen af ung och gammal, äfven flitigt av unga kvinnor,..." 



Sommaren 1905. Två unga damer Myrsten har efter en ansträngande promenad sökt
sig ner till stranden nedanför Lotsbacken för att där svalka sina varma och
värkande fötter. I dag skulle vi inte kunna tänka oss att göra utflykter i den
otympliga utrustningen - långa vida kjolar och magnifika hattar - som man ser
på gamla tiders "utflyktsbilder". 



Interiör från det myrstenska hemmet med John, Alma och Elsa samt Johan Niclas
Myrsten - troligen omkring år 1905. 



Arbete i köket i det myrstenska huset. Köken var förr i tiden mörka, tungarbe-
tade och opraktiska. 



I den myrstenska firman ingick även jordbruk. Johan Niclas förvärvade bl a en
gård vid Närs, vilken han drev tillsammans med Niklas Klasson, som en tid
tjänat dräng hos honom. På bilden är tröskningen i full gång med hjälp av
tidens tekniska hjälpmedel - en lokomobil. Med lokomobilen, vars stora sväng-
hjul drev den långa remmen till tröskverket, inleddes jordbrukets mekanise-
ring. Denna skedde till en början enbart på de större gårdarna och det dröjde
ännu länge, innan oxarna och hästarna helt hade spelat ut sin roll (Foto:
Martha Thompsson). 



Hamnen i Slite omkr 1910. Fartygen är från vänster "Anna", "Phoenix", "Augus-
ta" och "Idria". Skonertskeppet "Idria" var J.N. Myrstens sista köp. Fartyget
byggdes 1867 i Tillingenabben och bar namnet "Gerda". Hon var på 229 ton och
byggd i fur, ek och bok. 1906 inköptes hon av Myrsten för 250 kronor, sedan
hon strandat och blivit "ohjälpligt vrak" vid Hide. Myrsten lät sedan rusta
upp henne vid varvet i Slite och ändrade därvid också hennes namn. 



Redan 1881, då Slite Skeppsrederi AB brottades med stora ekonomiska svårighe-
ter, konstaterades det i ett tidningsreferat från årsmötet, att "det förflutna
året liksom de närmast föregående varit ogynnsamma för segelfartyg i allmän-
het, vartill förnämsta orsaken angavs vara dels den tryckta handelskonjunktu-
ren och dels det alltjämt ökande antalet av ångfartyg, som icke allenast togo
de bästa frakterna utan till och med gingo med lägre frakter än vad segelfar-
tygen kunde komma ut med, varigenom dessa senare fallit alldeles i vanpris,
vadan segelfartygen ej hade någon gynnsam framtid att emotse..."
Först i och med det 1910 bildade rederiaktiebolaget Volo introducerades ång-
fartygen på allvar i sliteflottan. Den första ångaren hette "L?beck". 1914
levererades "Othem" och 1921 "Dalhem". På bilden syns "Dalhems" besättning:
Harald Lundin, Carl och August Hammarström i bakre raden, kapten Andersson
från Grötlingbo samt Nils Lyth i den främre. 



Den 23 mars 1909 avtäcktes den sk "Fåhraeus-tavlan" - en minnestavla över
tvillingbröderna Fåhraeus - på det myrstenska husets fasad. Vid en enkel hög-
tidlighet uppläste lektor M. Klintberg en av honom själv skriven prolog och
landshövding Wall ett tal, som behandlade släkten Fåhraeus' insatser i samhäl-
let. 



Det degermanska huset sett från sjösidan före ombyggnaden 1906. Till vänster
ligger de sk bondestallarna, där bönderna kunde ställa in hästarna, medan de
gjorde sina affärer i Slite. 



Frans Degerman (i mitten) och Elias Krokstedt (t.h.) framför huset efter om-
byggnaden. Lägg märke till det lilla, låga huset längst till höger, vilket
sägs ha varit ett av Slites äldsta. 



Interiör från det degermanska hemmet. Det stora porträttet i bakgrunden före-
ställer Hilda Degerman. 



Järnvägen Slite-Roma under byggnad. Arbetet påbörjades 1899 och banan byggdes
från Slite och Roma samtidigt med hjälp av två lok "Slite" och "Gute". På
bilden pågår de avslutande arbetena på banan. Längst t.h. står "Masen" Erik
Andersson, som ledde järnvägsbygget. Han blev också den förste trafikchefen
för järnvägen. 



"Sista spiken" slås i - järnvägen Slite-Roma är äntligen klar. Den som slog i
spiken hette Malmqvist, t.v. sitter rälsläggarbasen Siltberg och mitt i spåret
står rälsläggaren Nils Pålsson. Den mörkklädde mannen i bakgrunden är järn-
handlaren Richard Fahlström, vilken tillsammans med Lova Nyström och Emmy
Myrsten kommit från Slite för att se på begivenheten. 



En smörgås med pilsner - kanske även starkare dryck - smakade säkert gott, när
järnvägen äntligen var klar. Längst t.h. på bilden står lokförare K.A. Blom-
strand och "Thule-Lasse", banvakten Karl Larsson från Thule i Halla. 



Järnvägsstationen i Slite invigdes officiellt i juni 1902. Trafikchef, med
placering i Slite, blev ingenjören vid banbygget, Erik Andersson. Stationerna
längs linjen bemannades med rallare från bygget. Ofta blev det dock fruarna,
som stod för arbetet på stationerna, medan männen var ute på banan. 



Ett omtyckt nöje under järnvägens första år var "lustresor" i öppna vagnar.
Ofta behövde man då använda båda loken för att dra. Flickorna fick vid dessa
tillfällen sina vita klänningar fulla av sot, ty ibland tycktes eldaren vara
extra frikostig med "sotaren", men roligt hade man. 



Är detta icke en syn för tågentusiaster, så säg! När järnvägen startade 1902
fastställdes högsta hastighet till 25 km/tim och resan mellan Slite och Roma
tog en och en halv timme. 



Rengöring av lokpannorna var ett smutsigt men nödvändigt jobb. På bilden syns
frv David Engström, Karl-Ville Klingvall, Karl Blomstrand, Bertil Hallin,
Sigfrid Andersson, Karl Emil Johansson och Henning Hallin. 



10 juni 1953 gick det sista rälsbusståget från Slite till Roma med Gustav
Söderberg vid "ratten". En epok var slut - där järnvägens spår en gång drog
fram, går i dag Stationsgatan, vars namn snart är det enda som i dag påminner
oss om järnvägens tid i Slite. 



Jacobsson och Lybergs magasin vid järnvägsstationen. Efter det att magasinet
fyllts med spannmål på hösten 1921, "säckade" det ihop, bokstavligt talat.
Tillsammans med en överbelastning bidrog en kraftig, nordostlig storm till
denna händelse, som många slitebor fortfarande har i gott minne. 



Skolklasser 1907-1908. 



Klassrumsinteriör 1918. 



Badstranden i Slite för ungefär 70 år sedan. Stranden var då ännu ganska ste-
nig, vilket den också var 1939, när badhytterna byggdes och hälsovårdsnämndens
ordförande, landsfiskal Bonde, i sitt "invigningstal" hoppades, att de badande
skulle hjälpa till med att plocka bort stenarna, så att sandstranden blev
större. (Foto: Martha Thompsson).
Badhuset byggdes på 1920-talet av Ferdinand Nyström, som tidigt tycks ha in-
sett Slites möjligheter som turist- och badort. Här kunde man redan före
sekelskiftet avnjuta såväl kall- som varmbad. 



Slite gästgivaregård, även kallad bingmarkska gästgivaregården. 



Lundbergs pensionat. 



Finlandsbåten vid kaj i Slite. Två av Finska ?ngfartygsaktiebolagets passage-
rare- och lastfartyg "Polaris" och "Astraea" trafikerade under åren 1911-1914
linjen Helsingfors-?bo-Slite-Köpenhamn-Hull och förde därvid många finländska
turister till Slite. Med dessa fartyg exporterades dessutom stora mängder ägg
och smör från Gotland. Det berättas, att när "Polaris" kom in i hamnen i
Slite, ville kaptenen på Gotlandsbolagets "Gute" inte ligga kvar vid samma
kaj, om fartyget råkade ligga just då på sin lanthamnstrad. "Gute" tålde näm-
ligen icke att jämföras med det ståtliga finlandsfartyget. 



"Nå ska vör vesä att oä russi u kan laupä" - från de första travtävlingarna på
Bogeviken 1905. Kusk är enl uppgift Gustav Nyström. 



På startlinjen. Från tävlingarna 1907. På estraden syns fr.v. grosshandlare
Frans Degerman, major Alexander Johansson, kronolänsman Thure Holmqvist,
landshövding August Wall, G. Tor‚n, kapten Arvid Zetterling och bankdirektör
S. Melin. 



Travtävlingar hölls på Bogevikens is ännu vid mitten av 1920-talet. Vid denna
tid hade ekipagen moderniserats. 



"Themis" ute på redden i Slite med örlogsmän vid sin sida. Under nästan en hel
månad låg fartyget på detta sätt, medan förhandlingar pågick på regeringsnivå
mellan Sverige och Tyskland. 



I "Themis" akter vajar den tyska örlogsflaggan, medan den svenska neutrali-
tetsbeteckningen på skrovet talar sitt tydliga språk om fartygets hemland. 



Under befäl av löjtnant Henning Fröding grupperas ett batteri om fyra pjäser
ur artilleriet på Lännaberget. Detta omgrupperades under dramats senare del
till Lotsbacken. Vid ett par tillfällen satt artilleristerna med sträckta
fyrsnören, beredda att öppna eld. 



De svenska och tyska officerarna blev med tiden goda vänner och här ses fr.v.
löjtnant Fröding, Oberleutnant Gregor, Kapitän Tilchmann och fänrik Bergman. 



Efter långa och sega förhandlingar tilläts "Themis" slutligen att gå in till
kajen i Slite. 



"Themis" blev snabbt ett omtyckt turistmål för slitebor och andra gotlänning-
ar. Här har logen Fyrbåken i Slite låtit fotografera sig med fartyget som en
effektfull bakgrund. På bilden syns i bakre raden fr.v. Harry Jonsson, Karl
Leopold, Karl Hesselsten, Fridolf Jonsson och Sture Idevall. I mellersta raden
fr.v. Elin Blomberg, Hulda Gardelin, Mia Jonsson, Maj Jonsson och Augusta
Idevall. Längst fram sitter Märta Blomberg, Valter Idevall och Alrik Larsson. 



I september 1944 öppnade ABA reguljär flygtrafik på Visby. Under 1930-talet
hade samma bolag bedrivit "badtrafik" på Gotland med sjöflygplan, som landade
på Tingstäde träsk.
Redan under ett par år vid mitten av 1920-talet hade emellertid Slite direkt
förbindelse med Stockholm och Danzig. Tre Dornier-Wal-maskiner trafikerade
linjen och varje dag gick ett plan i vardera riktningen och kunde då medföra
upp till 12 personer. För 55 kronor befordrades man tämligen snabbt från Slite
till Värtan i Stockholm.
En av piloterna sägs ha varit Tysklands blivande flygvapenchef Hermann Göring.
(Foto: Tycho Beckman). 



Den 28 juli 1925 besökte konung Gustav V och drottning Viktoria Slite i sam-
band med ett mera omfattande gotlandsbesök. Detta blev en stor högtidsdag för
Slite och i god tid i förväg hade samhället prytts enligt en detaljerad plan
med flaggor, girlander, äreportar och "nya" träd. Sålunda dekorerades bl a
samtliga telefonstolpar utmed vägen "i synnerhet de som stå fritt från löv-
verk" med lövgirlander och blågula band. Det arrangemang, som syns på bilden,
fanns vid B?ssows backe. 



Kungaparet hälsades välkommet av major Fredrik Nyström, vilken i ett kort och
kärnfullt tal erinrade om gångna tider i Slite och om de besök, som konungens
farfar och far gjort på platsen 1854 respektive 1891. Han betonade även kärle-
ken till hembygden: "På Gotland har som alltid i trakter, där örlog och krig
bildat historiska inslag, kärlek till hembygden fostrats. Vi, som bygga och bo
i detta samhälle utgöra intet undantag härifrån om ock vår karga bygd, som ej
medgivit lättbärgade skördar satt kärvhet i sinnet". 



Efter välkomsttalet sjöng en kör av skolbarn kungssången och folkvisan "Uti
vår hage", varefter kungaparet beundrade utsikten från Lotsbacken. Major Nyst-
röm tar här tillfället i akt för ett samtal med drottningen, då han kanske
beklagar hennes nyligen bekomna snuva. 



Besöket i Slite avslutades med, att konungen och drottningen skrev sina namn
på en stentavla, som infällts i den då nyligen restaurerade kvarnen på Lots-
backen. 



Någon gång i början av 1920-talet besökte biskop Rundgren Slite. Detta var
hans första besök och på järnvägsstationen togs han emot av skolbarn, vilka
under ledning av folkskollärare Anton Linder hyllade den framstående gästen
med sången "Sverige är vårt allt på jorden, intet är som Sverige kärt..."
Efter att bl a ha hört sig för om planerna på ett kyrkbygge i Slite, ställdes
färden till Othems kyrka, där ett litet ögonvittne under en andaktsstund stor-
ligen förundrade sig över biskopens väldiga snusnäsduk... 



Metodistpastorn Edward Gottlander med sonen Nils-Erik och hästen "Dockan" på
en tjänsteresa Slite-Lärbro. Bilden är tagen 1912. Innan Edward Gottlander
blev pensionerad på grund av en halssjukdom, verkade han som pastor i Slite i
tolv år. Efter pensioneringen flyttade familjen till Visby. 



Under ett antal år omkring 1920 drev Gustav Othberg ett åkeri i Slite. Han
skjutsade folk runt på norra Gotland, till och från Visby och inom Slite. Det
var då ofta handelsresande, sk "provryttare". På bilden är det några eleganta
herrar, Ragnar Olsson, Karl Leopold och Gustav Blomberg, som är ute på en
nöjestripp. 



Hamnen i Slite 1888. 



Skuta vid krokiga kajen. 



Vid "Krokiga kajen". Fartyget till höger är troligen någon av Gotlandsbolagets
båtar, som gått in till Slite på sin lanthamnstur. 



Fartyg som lastar kalk vid Lännahamnens kalkbrygga i augusti 1890. 



Kvarnen på Slottsbacken. 



I Slite hamn fann naturligtvis Cecilia Palm många intressanta motiv, bl a
denna ståtliga rigg. 



Slottsbacken. Till höger en såganläggning tillhörig Ferdinand Nyström. 



Lotsbacken från söder. 



Länna Kalkbruk 1888. Mitt i bilden den av J.A. Bach‚r anlagda, vedeldade
bastun, som ännu står kvar. Till vänster kalklador och mordhögar. Framför
den i drift varande ugnen skymtar vedtravar - enorma mängder ved gick
åt vid kalkbränningen. 



 I mer än hundra år har Betelkapellet varit  baptistförsamlingens i Slite  hemvist. Det byggdes under  1870-talets första hälft och invigdes den 5:e december 1875.  Såväl dess interiör som dess exteriör har ändrats under  1900-talet, senast omkring 1960. 



Kapellets inre i början av seklet. (Foto: M.T.) 



    Vid kaffebrickan i Thompsons trädgård sitter pastorerna     Olof Sollerman och Anselm BergŠen (båda under olika     perioder anställda av baptistförsamlingen i Slite), Alma     Karström, Josefina Thompson samt pastor Oscar Jansson     med fru. (Foto:
 



     Gruppbild på några aktiva medlemmar av      baptistförsamlingen omkring 1916/17. Stående fr.v.      Hedvig Wullf, Anna Bogren, Anna Sandelius, Magnus      Nilsson, Bror Sihlbom med hustru Mimmi. Sittande fr.v.      Hilda Lyth (?), Maria Nilsson, "far 



  Baptistförsamlingens söndagsskola i slutet av 1910-talet.   Anna Bogren (Boberg) var lärarinna. Eleverna är fr.v. Elsa   Ekman, Torsten Högberg, Elisabeth Sihlbom, Ruth Högberg,   Alva Håkansson, Ruth HedŠn, Sigvard Högberg, Kerstin   Pettersson och Gre 



 
    Baptisterna hade söndagsskola även i Boge, varifrån     denna bild är hämtad. ?ret är troligen 1922. Längst bak     står ledarna Karl Lundin och Karl Lyth. Eleverna är i     den bakre raden fr.v. Gunhild Klintbom, Elsa Vallgren,     Erik Larsson, Eler 



   Metodistkapellet låg vid torget i hörnet av Storgatan-    Badhusgatan. Själva kapellet var från början ett magasin    som 1881 byggdes om och gjordes till kyrka. 1888    tillbyggdes en bostadsdel, som inrymde två lägenheter.    Kapellet revs i början a 



Interiör från metodistkapellet. 



Metodistförsamlingen hade två livaktiga syföreningar, "Hoppet" och "Myran", vilka verksamt bidrog till församlingens ekonomi. På bilden syns medlemmarna i"Hoppet" år 1918. De är i den övre raden fr.v. fru Tallberg, Sofia Söderberg, Amanda  NorŠn, pastor S 



"Myran" år 1917. "Myran" var egentligen en ungdomsförening och bildades 1897.Överst står fr.v. Klara Ahnell, Frida Larsson, Göta Andersson, Margit Lundberg, Svea Andersson, samt systrarna Westin. Mittraden: Elin Jonasson, Berta Snäckerström, obekant, Beda 



Eftersom metodistförsamlingen i Slite bestod av praktiskt taget hela norra Gotland, hade också dess pastorer ett stort arbetsfält. Det var svårt att nå alla medlemmar och att hålla ihop den stora församlingen. De dåliga kommunikationerna gjorde inte saken 



Liksom andra frikyrkliga församlingar hade metodisterna en livlig söndagsskoleverksamhet. Den här bilden är tagen 1902 vid en utflykt, som leddes av "farbror" Andersson. Längst bak sitter fr.v. Sem Andersson, Gustav Snäckerström, Karl Nilsson, Axel Westbe 



Missionshuset låg vid norra Storgatan. Det byggdes 1920 och inrymde en tid även Larssons urmakeri. Huset revs i början av 1960-talet. 



Hjalmar Tillander var länge en av de ledande inom missionsförsamlingen, bl.a. verkade han länge som söndagsskollärare. Han deltog också aktivt i Blåbandsföreningens nykterhetsarbete. 



FrälsningsarmŠns lokal vid skolgatan byggdes omkring 1920. Den fyllde då ett efterlängtat behov för den mycket livaktiga kåren. Här hölls genom åren åtskilliga såväl andliga som profana sammankomster. Byggnaden revs i början av 1970- talet. 



Aktiva medlemmar av FrälsningsarmŠn, troligen 1914. I övre raden fr.v. John Lundin, Alma Törnqvist, Tora Sjöström, Erik Törnqvist, Judit Karlsson, Gustav Lindbom, Agda Sköld, Evald Törnqvist, John Bergström och Oswald Bergström. I mittraden sitter Gunnar 



FrälsningsarmŠns hornmusikkår i början av 1920- talet. I övre raden står fr.v. Sören Törnqvist, Karl Ekman, Erik Jansson, och John Berström. Framför sitter Tor Bergström, Viktor Nilsson, Kapten Josef Persson, Löjtnant Gustav Paulsson och Osvald Bergström. 



Zandra Törnqvist var under lång tid en av de mest aktiva medlemmarna i slitekåren. (Foto:M.T.) 



1943 byggde pingstförsamlingen i Slite ett eget kapell i Othem. Fyra år senare inköptes Lundbergs pensionat vid Skolgatan och därmed fick församlingen en egen lokal även i Slite. (Foto: R.Ö.) 



Nykterhetsdemonstration någon gång i början av 1900-talet. T.v. jakobssons och Lybergs affär, där nuvarande Slite livs ligger. 



Magnus Nilsson. Aktiv inom såväl frikyrkorörelsen som nykterhetsrörelsen. Medlem av Slite arbetarkommun. Kommunalfullmäktiges ledamot under många år. (Foto: M.T.) 



Vita bandet är en kvinnoförening med främsta syfte att arbeta för folknykterhet. I juni 1929 bildades en lokalförening i Slita med Nanna Nilsson som ordförande, Lisa Munkhammar sekreterare och Jenny Wallin kassör. Vita bandet har genom åren arbetat med vä 



Ungdomslogen "Ljusglimten" med sin ledare Olof Kahlström vid ett möte i mitten av 1920-talet. I bakre raden står från vänster Olof Kahlström, Karin Ekman, okänd (skymd), Georg Nilsson, två okända pojkar, Sune NIlsson, Göte Gustavsson och en okänd flicka. 



Logen Fyrbåken samlad framför Themis 1916. Längst bak står fr.v. Harry Jonsson, Karl Leopold och Sture Idevall. I mellanraden syns Elin BLomberg, Hulda Gardelin, Mia Johnsson, Maj Johnsson och Augusta Idevall. Längst fram sitter Märta BLomberg, Valter Ide 



Vykort, som användes i propagandan inför förbudsomröstningen 1922. 



Montelius§ kroglokal (Där nu sportaffären ligger). 



Myrstens krog (till höger på bilden).
Under hela sin verksamma tid låg nykterhetsrörelsen i strid med krogägarna i Slite. Den största framgången var naturligtvis när man 1907 efter  många år av intensiv kamp lyckades få Myrstens krog stängd. I sin egenskap av hamnplats är krogarnas historia m 



Matchbild från Slite IF:s fotbollsplan någon gång vid mitten av 1920-talet. Planen var belägen norr om nuvarande Texacos bensinstation mellan Solklints- och Solåkersvägarna. Lägg märke till diket tvärs över planen samt höstackarna i bakgrunden. 



På 1930-talet användes ibland planen mellan järnvägen, där nu Stationsgatan går, och nuvarande Tullhagsvägen till tävlingar i varpa. Här ligger idag fastigheterna Stationsgatan 3-17 samt pensionärshemmet. 



Simmare i Slite. I övre raden står fr.v. Sven Montan (simlärare), två okända (varav en skymd), Britt Holmqvist, okänd, Margit Lundberg, kaqrin Bingmark, Göta Andersson, Villy Montelius, (Möjner), Erik Bogren,Edvin Stuxberg, okänd, Rossel Randahl, okänd, B 



Slite IF deltog med framgång i de s.k. stadslöpningarna i Visby. Det här laget ställde man upp med vid något tillfälle under första hälften av 1930-talet. Överst står fr.v. Rune Mattsson, Hans Nordin, Sven Boberg, Sven Tellman, Bror Andersson, Hubert Meli 



Slite IF:s friidrottare, troligen vid ett landsbygdsmästerskap 1942. Fr.v. Kalle Blomberg, Bengt Nilsson, Ander Skön, Birger Karlström, Stig Jonasson och Gösta VallŠn. 



På startlinjen i Sliteloppet på skidor. I början av 1940-talet. 



Slite IF:s framgånsrika bandylag vid mitten av 1930-talet. I bakre raden står fr.v. ?ke Nilsson, ?ke Segerdahl, Harald Olsson, Erik Larsson, Rossel LinnŠ, Douglas Eriksson, Hans Nordin och Gideon Tillander. På knä står Sven Tellman, ?ke Karlsson och Erik 



Slite gymnastiksällskap i början av 1920-talet. Sällskapet uppgick efter en tid som sektion i Slite IF. Överst står fr.v. Carl W Karlsson, Bror Andersson, Oscar Westberg, Walter Blomstrand, Nils Lyth och Karl Ivar Lyth. Nedre raden: Gösta Blomstrand, Ever 



Vid ett flertal tillfällen deltog Slite IF:s gymnaster i uppvisningar av olika slag. Här har flickorna i gymnastiksektionen klätt upp sig i nya ljusblåa dräkter för att vara med i en stor uppvisning på Paviljongsplan i Visby 1937. På knä står fr.v. Lisa L 



Slite IF:s fotbollslag troligen 1926/27. Stående längst bak fr.v. Sven Tellman, Valdemar FRansson, Sven Jönsson, Alois Waclaw och Bror Andersson. I mittraden: Sven (Mickey) Wernström, Folke Bergström och Nils Lyth. I främre raden sitter Hilbert Öselin, Er 



Slite IF:s fotbollslag troligen 1937. Längst bak står fr.v. Bengt Svensson, Ivar Sundström, Douglas Eriksson, ?ke Karlsson, Henry (Henna) Karlsson, Rossel LinnŠ, Gideon Tillander och Bror Andersson. Längst fram på knä står Erik Larsson, Harald Olsson och 



Laguppställningen vid en fotbollsmatch 1936 mellan "flickor och gubbar". Främst bland "gubbarna" märks ett flertal kända sliteprofiler."Gubbarna" är fr.v. Herman Engström, Ivar karlsson, Tyko Eek, Per Björk, F.O. Olofsson, Fritz Dehnberg, Ragnar Karlsson, 



Folkskollärare Per Björk var en av grundarna av Othems IF och under många år dess ordförande. 



Othem IF:s fotbollslag i början av 1930-talet. Fr.v. står Ernst Ronström, Olle Gren, Harald Ronström, Hugo Mattsson, Charles Broman, Henry Johansson, Klas Nilsson, Göte Nordvall, Evald Ronström, Axel Andersson och Östen Berg. 



Othem IF:s fotbollslag 1956/57. I bakre raden står fr.v. Nils Engström, Lennart Johanisson, ?ke Petersson, Lars Nyberg, Börje Andersson och Torgny Nordvall, "Henna" Karlsson, Sven-Erik Nordlund, Bertil Lindstedt och Birger Sjösten. 



Othem IF:s juniorlag 1939. Stående fr.v. Evald Ronström, Ivan Jonasson, Bernt Ronström, Kurt Wallin, Birger Karlström, Per-Erik Björk, Kalle Othberg, Stig Jonasson, Nils Engström och Karl- Gustav Johansson. Knästående: Klas Ivar Grundemark, Bror Johansson 



Liksom sportjournalistiken har förändrats genom åren, så har också sportfotografin gjort det. Den har under de senaste trettio åren utvecklats från praktiskt taget noll till att i dag inta en dominerande plats i idrottsreportagen. Ännu på 1950-talet var b 



När man i idrottssammanhang ser en bild som denna, inser man hur snabbt idrottens villkor har förändrats under de senaste decennierna. Om man förr - och det gällde  ännu för trettio år sedan - ville bygga en ny eller förbättra  en redan existerande anlägg
Under hösten 1953 byggde Othems IF en ishockeybana vid Klints och det är ifrån arbetet med den  som denna bild är hämtad. Banan invigdes officiellt i februari 1954. På bilden ser vi fr.v. Erik Bingström, Birger Sjösten, ?ke Petersson, Börje Karlsson, "Hen 



1950 års upplaga av Othem IF:s vårkabarŠ, som så smånigom skulle bli mer känd som Othemrevyn. Den här föreställningen kallades "Välkomna hit eller Dags igen" och i den deltog fr.v. i övre raden Karl- Fredrik Bergklint, Harald Ronström, Erik Molin, Olle Ot 



Ursprunget till Boge IF- ett gäng fotbollsintresserade pojkar samlade i slutet av 1920-talet på en åker vid Västers. I bakre raden står fr.v. Alrik Jacobsson, Holger Jacobsson, Gustav Fohlin, ?ke ThorŠn Karl-Johan Fohlin, Konrad Olsson och Henning Lindgre 



Arne Mörrby legendarisk mångkampare och schackspelare först i Boge senare även i Slite IF. 



Båtklubbens grundare Erik Degerman (i mitten) dirigerar några av sina föreningsmedlemmar inför en tävling någon gång i slutet av 1930-talet. Längst t.v. står Carl Bertil Myrsten, i toppluva i mitten, ?ke Nilsson och med ryggen mot kameran Arendt de Jounge 



Arendt de JOunge smått legendariska jakt "Mosca I". Med den seglade de Jounge bl.a. hem en klasseger i "Gotland runt". 



Navigationskurs under ledning av lektor Hjalmar Hammarström. I bakre raden står fr.v. en okänd, Einar Niklasson, Bertil Nyström, Isak Larsson, Kurt Söderström, Filip Ardell, Gösta Wulff, Oscar Westberg och Erik Dahlbeck. Längst fram t.v. står Kalle Blombe 



Arvid Lindström, Vesters i Boge, var under många år ordförande i Boge skyttegille. 



Herman Engström föddes i Visby 1882. Efter några år fastlandsår på 1910-talet flyttade han vid cementfabrikens tillkomst till Slite, där han senare blev bofast under resten av sitt liv. Han avled efter en tids sjukdom 1951. Herman Engström räknas till de 



Fridolf Johnsson var född i Hangvar 1884, men flyttade efter några fastlandsår 1908 till Slite, där  han samma år tillsammans med sin far bildade stenhuggerifirman J.O. Johnsson och son. Fridolf Johnsson var en av de ledande inom arbetarrörelsen i Slite, 



Valfrid Hamberg med hustrun Hulda och sonen Henning. Valfrid Hamberg var tillsammans med Fridolf Johnsson en av arbetarrörelsens grundare i Slite. Han valdes 1917 till arbetarkommunens förste ordförande, en post som han innehade i två år. 1924 till 1926 v 



Erik Jakobsson hörde till avdelning 239:s grundare. Under många år tillhörde han kommunalfullmäktige, där han liksom i fackföreningen var mycket aktiv. Ordförande i arbetarkommunen 1926-29. Kommunalkamrer. (Foto: M.T.) 



Olof Larsson var en av arbetarkommunens grundare och dess ordförande 1919-20. Han var också medlem av den första kommunalfullmäktigeförsamlingen i Othems kommun. (Foto: Gardsten). 



Ivar Karlsson var aktiv i Grov och Fabriks avd.239, i vilken han hade flera förtroendeuppdrag. Till dessa hörde bl.a. förhandlingarna i samband med det s.k. samarbetsavtalet. Medlem av kommunalfullmäktige. 



Redan 1921 bildades en socialdemokratisk ungdomsklubb (SDUK senare SSU ) i Slite. Under åtminstone tre decennier fungerade den som en viktig replipunkt för framtida politiskt arbete och för skolning i föreningskunskap. Ungdomsklubben hade också en mycket 



Under framför allt 1930-talet var arbetarrörelsens ungdomsorganisation Unga Örnar aktiv i Slite. Man ägnade sig åt fritidssysselsättning i form av hobby- och studieverksamhet, läger och utflykter. Ledarna på bilden är Henry "Henna" karlsson och Karl-Herma 



Redan i början av 1900-talet fanns det en koperativ handelsförening i Slite. Det var emellertid först vid mitten av 1920-talet, som en riktig affär kunde öppnas, först vid Idevalls, senare i f.d. Krokstedts fastighet vid norra delen av Storgatan varifrån 



Demonstrationståg på väg till Folkets park. Damen längst fram till vänster i grå kappa är Tyra Pettersson från Lärbro, den första kvinnliga ledamoten i Gotlands landsting. (1939-42). 



I dag återstår av den en gång så livaktiga folkparken i Slite endast den förfallna entrŠn. Under mer än tre decennier var Folkets park en viktig samlingsplats för arbetarrörelsen i Slite.
(Foto: R.Ö.). 



På 1920-talet startade arbetarkommunen en musikkår, en föregångare till Cementas nuvarande. 1927 bestod den av följande medlemmar fr.v. Gideon Persson, Herbert Jansson, Erik Jansson, Karl Herman Engström, Sven Jönsson, John Bogren, NIls Knope och Valter I 



Karl Engström var aktiv i såväl arbetarkommunen som i kommunalfullmäktige. Fungerade även en tid som ordförande i fattigvårdsstyrelsen. 



Emil Hellgren var under många år ordförande i Boge arbetarkommun. 



Harald Sedell deltog aktivt i fackföreningens arbete, bl.a. som förhandlare i samband med det s.k. samarbetsavtalet. Medlem av kommunalfullmäktige. 



Transportarbetarnas lokal "Kolingsborg". Byggnaden låg i hamnen nära Apotekskajens landfäste och tjänstgjorde under finlandsbåtarnas tid före första världskriget som "hamnstation". 



Under nästan hela 1920-talet förekom stridigheter mellan främst transportarbetarna och grov- och fabriks avdelning 239 om lossning och lastning av fartyg i bl.a. cementhamnen. Oenigheten ledde åtminstone vid ett tillfälle till öppen konflikt, varvid ledni 



Henry Johansson efterträdde Herman Engström som arbetarrörelsens starke man i Slite. Var en tid ordförande i fackföreingen. Under en lång tid ledande man som kommunpolitiker, bl.a. som ordförande i fullmäktige, skolstyrelse m.m. 



Bygdegården i Boge.(Foto R.Ö.). 



Gunnar Klintbom - i många år aktiv bondepolitiker, först i Boge kommun senare i Slite köping. 



Slite vid sekelskiftet 1900. Bilden är tagen från Lännaberget och visar bebyggelsen längs norra delen av Storgatan. (Foto: M.T.). 



Slite Kalkverks AB vid Klinteberget i Boge. 



Bilden är från slutet av 1920-talet visar Slite- Roma järnvägslok nr 3 "Dalhem" med Karl Blomstrand som lokförare. 



I juni 1953 gick den sista rälsbussen på Slite-Roma järnväg. Här tackar Johannes Engström rälsbussförare Gustav Söderberg för de gångna åren. I döröppningen Oscar WidŠn på hemväg till Boge. 



Rederiaktiebolaget Volos ångfartyg "Othem" i hamn i Aalborg 1917. 



P? "Othems" brygga någon gång vid mitten av 1920- talet. Rorsman är Sven Lyth och till höger om honom står sjökaptenen C.E. Gustavsson och Gustav Myrsten. 



Finska ?ngfartygs AB:s "Polaris" vid kaj i Slite.
(Foto: M:T.) 



Veckotidningen Idun 1904: en bildsvit, som visar den svenska mobiliseringen i samband med det rysk- japanska krigets utbrott. På bilderna ser man bl.a. Länna gård, Klintegerget i Boge och en vy över Slite. 



Under första världskriget var bristen på bl.a. spannmål stor. I Slite liksom på många andra ställen utnyttjades all tänkbar mark till odling, bl.a. de ibland ganska omfångsrika trädgårdarna. På bilden bärgas skörden av Per Bogren, någon som vi inte känner 



John Wallin 



Slite sådant det såg ut vid tiden för Wallins skildring.Foto är tagit från Lännaberget mot söder omkring 1915. (Foto: M.T.) 



"Larssons hus" till vänster på bilden var det första huset från Länna räknat på sjösidan av Storgatan. Det användes en tid som kontorslokal för cementfabriken och låg ungefär där nuvarande kontoret finns. Till höger ligger en senare byggnad- cementfabrike 



Monarks affär vid Storgatan vid slutet av 1930- talet. Från början var huset en magasinbyggnad och användes bl.a. som arbetarbostad vid cement fabrikens byggnad 1917-19. Senare inrymdes här Helledaijs diverseaffär. T.h. ligger det s.k. "Funkska huset", so 



Gustav Nyström med sin hushållerska Helena Persson. 



Sjökapten J.F.Carlsson. 



Storgatan mot söder. I gatans förlängning ligger nuvarande torget. T.v. gaveln på kapten J.F. Karlssons (senare Sjögrens) hus. T.h. slaktare Anderssons "Långkatekesen". Alla dessa hus är rivna. 



Telegrafföreståndare Anna Calissendorff i läsvrån.
(Foto: M.T.) 



Idevalls fastighet. Här fanns en gång kafŠ, skomakeri och Slites första Konsum- affär. 



Elias Krokstedts hus omkring 1920. Hit flyttade senare Konsum. I dag inryms möbelaffären i denna byggnad. 



Storgatan på 1940-talet. Mitt i bilden Ekboms järnhandel, som innan Ragnar Ekbom flyttade dit (vid tiden för första världskriget) inrymde Slite apotek. Huset byggdes 1898 och är fortfarande järnhandel (på 50-talet Gustav Svenson och senare Lars Ekelund). 



"Länsmansbostället" omkring 1920. Huset är nu rivet och här ligger idag Lantmännens lokaler. I förgrunden syns delar av den nyströmska parken. 



Hotellet någon gång på 1920-talet. Dörren på gaveln ledde in till Cementfabrikens kontor. I bakgrunden det nu rivna "Annexet". 



Kronbrunn omkring 1900. T.v. Ferdinand Nyströms bostad (nuvarande hotellet i Slite) och en magasinbyggnad, som senare gjordes om till hotellannex. I bakgrunden upplag av virke, som väntar på export. 



"Tellmans hus" och i bildens mitt smedjan med bostad för varvsmeden. Båda husen är rivna. Längst till vänster skymtar "Kajutan". 



Varvet med varvsbyggnader. Tvåvåningshuset i mitten är den s.k. "mateialen" (nuvarande Kajutan) och till vänster om den ligger det nu rivna kolmagasinet. 



Baskistan, där virket formades för byggande och reparationer av skutor. 



Lotsen Albert Wullf i lotsbåten. (Foto: M.T.) 



Smidesmästare Alfred Törnqvist med sina söner Evald och Sören. Fotot taget omkring 1920. 



"Torget" vid 1940-talets slut. T.v. metodist kapellet, i mitten Albin jakobssons affär och t.h. den på 40-talet uppförda andelsslakteri fastigheten. 



Utanför Jakobssons och Lybergs magasin. T.v. står Jenny Karlsson, som varit och inhandlat mjölk, i mitten springpojken Bernhard Andersson och t.h. Karl Jakobsson. 



Jakobssons och Lybergs affär på 1920-talet. Bakom disken står till vänster Bernhard Andersson och t.h. Karl Karlsson. Kunden är Ernst Högberg. 



Storgatan omkring 1915. T.v. metodistkapellet, Jakobsson och Lybergs affär och magasin. T.h. Kindbergska, Lerbergska och Lythska fastigheterna. Samtliga dessa byggnader är nu rivna. 



Storgatan omkring 1915. T.h. Urmakare Hesselstens bostad och affär, Almgrens och Sandelius hus, Jakobsson och Lybergs magasin och affär samt metodistkapellet. (Foto: M.T.) 



Urmakare K.A.Hesselsten med maka Ingeborg och barnen Ruth, Karin, Sture och Inga. (Foto: M.T. 1916) 



Mästerlotsen O.A. Thompson med hustru Josefina och barnen Hulda, Mimmi, Martha och Georg. 



Martha Thompson, som svarat för många av bilderna i denna bok, drev mellan åren 1903 och 1923 en fotoateljŠ i Slite. AteljŠn finns fortfarande kvar, Men fungerar nu som sommarbostad. (Foto: M.T.) 



Carl Pettersson snickeri och såg vid norra delen av Slottsbacken. 



Snickeriägare Carl Pettersson ("Calle P") med hustru (Foto: Lagergren). 



Interiör från Herman Nordins snickeri omkring 1910
Nordin drev vid sekelskiftet en ganska omfattande träförädlingsindustri i Slite. Företaget omfattade förutom möbel och byggnadssnickerier även såg- och kvarnrörelse. Vid tiden för första världskrigets utbrott övertogs rörelsen av Carl Pettersson ("Calle P
 



Buckviken. Det lågt liggande området på östra sidan av Slottsbacken har fyllts igen och i dess östra del finns nu semesterbyn. 



Bussows backe. I det vackra gamla stenhuset i bildens mitt bodde omkring 1920 åkare Johan Karlsson och i huset bortom, som ägdes av systrarna Bussow, hyrde Anna Håkansson bostad. Bakom träden längst till vänster skymtar Hjalmar Tillanders hus. 



Hans Nilsson med hustru Ida och sonen Magnus.
(Foto Martha Thompson). 



Porträtt av tre damer. 



Tunnbindare Olof Lindbom med maka Emma. (Foto: M.T.). 



Mästerlotsen Ernst Högberg med sin familj. I bakre raden står Ebba Karlsson, Sigvard Högberg, Ruth och Ernst Högberg. I främre raden sitter Anna Karlsson, Torsten, Sigrid och Erik Högberg. (Foto: M.T.) 



Kindbergska huset strax innan det revs omkring 1940. Huset var från 1830-talet och inrymde vid mitten av århundradet Lars Hagmans bostad och affär. På 1900-talet fanns där en tid bl.a. telefonstation och en charkuteriaffär. 



Från den stora branden på torget 1916. (Foto: M.T.) 



Två kända sliteprofiler - Sjökapten Algot Pettersson och bagare Ernst Stenström. Algot Pettersson förde under ett par decennier m/s Komet. 



Carlsson och Dahlströms diversehandel vid norra delen av Storgatan. Affären startade 1919 av Torwald Carlsson och fanns kvar ett stycke in på 1940-talet. (Foto: M.T.) 



Torwald Carlsson med hustru och sonen Nils. 



Sem Andersson. I början av 1910-talet öppnade fadern slakteri och senare charkuteriaffär, vilka efter en tid övertogs av sonen Sem. Sem Andersson var aktiv inom såväl nykterhetsrörelsen som kommunalpolitiken. 



I slutet av 1930-talet började cementfabriken att expandera söderut på bekostnad av bebyggelsen längs Storgatan. Här rivs 1937 kopparslagare Falks före detta bostad medan IOGT-lokalen väntar på sin tur.
(Foto A. Waclaw) 



Utsikt mot norr från Myrstenska huset omkring 1915. I bakgrunden syns kolugnen söder om Länna och till vänster det ännu orörda Lännaberget. 



1908 startade J.O. Johnsson tillsammans med sonen Fridolf en stenhuggerifirma i Slite. Stenen bröt man i ett brott på Lännaberget och verkstaden var belägen strax söder om berget. På 1940-talet bröt man omkring 700 ton sten om året ocha hade sju man sysse 



Utsikt från Solklint omkring 1920. Skorstenarna i bakgrunden tillhör kraftcentralen, cementfabriken, kolugnen och tunnbinderiets tork. Längst t.v. ligger ännu epidemisjukhuset kvar och t.h. skymtar "Tolvan". (Foto:M.T.) 



Under 30-talets senare hälft började området norr om Lännaberget att mer allmänt bebyggas med bostadshus, som här vid Kråsväg. 



Utsikt från Slottsbacken omkring 1930. 



 
Slite mejeri AB:s försäljningslokal vid torget. 



Torget 26:e maj 1944. I bildens mitt håller man på att riva mejeriet. T.h. ligger finkan. (Foto: A. Walcaw) 



Vid en basar 1948 deltog bl.a.Yngve Degerman och "Krögarn" Sture Andersson. 



 
Ibland hade basarerna besök av "zigenarföljen", något som kändes väldigt exotiskt. God träning på detta hade Märta Myrsten, Inga Myrsten, Elva Nyström, Robert Myrsten, Bertil Nyström och Allan Degerman. 



1942 gavs kabarŠn "Pytt i panna" vid Slite IF:s basar. I den deltog ?ke Nyberg, Sigvard Ahlström, G.Göransson, Gunnel Bergström, Carlsson, Karl Othberg samt Solweig och Rolf PedersŠn 



Ett populärt inslag i Slite IF:s basarer var "Luffarkapellet" - här av årgång 1929. Fr.v. står Yngve Degerman, Johannes Engström, Rolf PedersŠn, Henry Lundin, Nils Lyth, Erik Linder, Gösta Blomstrand och Harald Lundin. Framför sitter Inga Stengård, Oscar 



Franssons klädes- och Löfqvists möbelaffär vid mitten av 1950-talet. Fastigheten låg mitt emot nuvarande järnhandeln och inrymde 1920 J.E. Stenströms bageri. Huset är nu rivet. 



Tvålhuset Resia i nuvarande sportaffärens lokaler. 



Janssons konditori vid Storgatan. Huset revs på 1960-talet och ersattes av hyreshus. 



I början av 1930-talet byggde Handelsbanken nya lokaler vid norra delen av Storgatan. 



Interiör från Handelsbanken vid mitten av 1950- talet. Kunden heter Inger Söderberg och bakom disken finns Ester Blomstrand och Nanny Engström 



Slite hantverksförenings årsfest 1937. På bilden finns ett representativt urval av 30-talets hantverkare i Slite med sina fruar. Stående fr.v. ser vi bl.a. frisör Gustav Karlsson, snickeriägare Svante Pettersson, läskedrycksfabrikör Ivar Randahl, byggmäst 



Emil Othbergs målerifirma 1930. Fr.v. Emil Othberg, Hilbert Pettersson, Hartvig Olofsson, Henning Björk och Hans Othberg. 



Handlare Albin Jakobsson. 



Ivar Randahl med hustru Elin. Randahl drev en tid en läskedrycksfabrik i Slite. 



Redan i början av 1920-talet kom sliteborna i direktkontakt med flyget. På bilden stiger Alma Myrsten i kapten Saunders flygmaskin för att göra en nöjestripp över Slite. Händelsen inträffade i juli 1921 och "flygfältet" är Spillings åkrar. 



 
På bilden startar "Nordpolsmaskinen Dornier Wal" från badviken för vidare färd till Danzig. (Foto: T. Beckman). 



Dags för matinŠ på "Gamla bio". Biografen uppfördes omkring 1920 och revs drygt 40 år senare. (Foto A. Walcaw) 



Hugo Helledaj med maka Gunhild och barnen Gustav, Gunnar och Lars-?ke. Helledaij hade från 1911 till en bit in på 1930-talet en diverseaffär vid Storgatan och drev också "Gamla bio". Under en lång tid var biografen den enda samlingslokalen av rang i Slite 



1954 invigdes Slitegården, som var avsedd dels som ett slags Medborgarhus dels att ersätta Helledaijs bio, som var nedlagd sedan några år. (Foto: R.Ö.) 



AK-arbetare 1933 med 50 öre i timmen. Fr.v.står Herbert Rondahl, Arnold Bengtsson, Klas Lindlöf, Erik Molin, Henning pettersson, Östen Berg, Einar Molin och Ture Nilsson. 



Sommaren 1930 lades betong på Storgatan. Denna beläggning är i stora delar ännu kvar. 



Under sommaren 1945 kom rödakorsfartyget Prins Carl vid två tillfällen till Slite med före detta koncentrationsfångar, som skulle placeras vid kigssjukhuset i Lärbro. Vid de båda resorna medfördes totalt 300 fångar från i första hand Belsen. Många av dem 



Strax före och under andra världskriget hölls beredskapsövningar där man bl.a. fick lära sig att släcka bränder och ta hand om skadade. 



Bilden är från en övning 1937, där realskolan har gjorts om till sjukförläggning. Inga Sirland, Anna Myrsten och syster Gärda tar hand om den sjuke.
(Foto: G. KLintberg) 



Norra delen av Slite på 1940-talet. I bildens mitt ligger "Tolvan", som fått sitt namn efter de tolv lägenheterna i fastigheten. 



Storgatans norra del på 1950-talet. I förgrunden t.v. "Gamla bio". De flesta av husen på bilden är nu rivna. 



Under ett halvt århundrade var frågan om ett kyrkobygge i Slite aktuell. 1920 bildades en kyrkostiftelse med uppgift att lösa frågan. Samtidigt eller något tidigare startade en syförening som sedan under många år samlade in medel till bygget. Först 1960 k 



Silobygge vid mitten av 1940-talet med den då tämligen nya glidformstekniken. 



Till de mest dramatiska händelserna i Slites historia under 1900-talets fem första decennier hör naturligtvis flyktingströmmen hit vid mitten av 40- talet. Bilderna på följande uppslag kräver egentligen inte någon förklarande text, men kanske enn kort kom
( Några av bilderna är tagna av G, Klintberg, andra av flyktingar.) 



Till de mest dramatiska händelserna i Slites historia under 1900-talets fem första decennier hör naturligtvis flyktingströmmen hit vid mitten av 40- talet. Bilderna på följande uppslag kräver egentligen inte någon förklarande text, men kanske enn kort kom
( Några av bilderna är tagna av G, Klintberg, andra av flyktingar.) 



Till de mest dramatiska händelserna i Slites historia under 1900-talets fem första decennier hör naturligtvis flyktingströmmen hit vid mitten av 40- talet. Bilderna på följande uppslag kräver egentligen inte någon förklarande text, men kanske enn kort kom
( Några av bilderna är tagna av G, Klintberg, andra av flyktingar.) 



Syster Magda - Magdalena Jacobsson - på väg till hembesök. 



Förre landsfiskal Berthil Bonde intervjuas av författaren i augusti 1986. (Foto: R.Ö.) 



Trots de ryska ansträngningarna blev någrabåter liggande kvar på de gotländska stränderna. En av dem ligger vid Vike i Boge. (Foto: R.Ö.) 



Den 6:e juni 1965 avtäcktes i Slite hamn en minnesplatta över lettiska flyktingar. 



Themis på redden med krigsfartyg vid sin sida.
( Foto: M.T.) 



Efter 28 dagar av spänd väntan tilläts Themis till slut gå in till kaj. ( Foto: M.T.) 



Fyra av huvudrollsinnehavarna i Themisdramat: fr.v. Löjtnant Fröding, överstelöjtnant Gregor, kapten Tilchmann och fänrik Bergman. 



Themis blev liggande vid krokiga kajen i ytterligare en månad och utgjorde då ett populärt besöksmål för många gotlänningar. ( Foto: M.T.) 



Länna nya södra kalkugn var i drift till 1932. På den övre bilden, tagen någon gång mot slutet av 1930-talet, finns ännu lastbryggan från Lännaberget kvar. Nedanför den ligger nu borstschaktade mordhögar och t.v.skymtar en av kalkladorna. 



Erik Olssons version av samma kalkugn i full drift. 



Lotsbacken (Slite backe) från sjösidan. I buskaget t.v. gömmer sig resterna av Lillugn med högar av avfallskalk. T.h. om vattentornet låg Kronugn/Storugn. Av den finns inga rester bevarade, men man kan ännu se det till ugnen hörande stenbrottet bakom nuva 



Vid Samsugn finns en stor mordhög bevarad. Bakom den kan man se resterna av själva ugnen.
(Foto: R.Ö.) 



File kalkugn. (Foto: R.Ö.) 



Ferdinand Nyströms koleldade ugn låg ungefär där nu cementfabrikens
fritidshall är belägen. De två skorstenarna t.v. tillhör cementfabriken
respektive tunnbinderiets tork. Ugnen byggdes strax före första världs-
kriget och var i drift endast ett fåtal år. 1922 störtade den samman
och återuppbyggdes sedan aldrig. 



Kalkugnen på Enholmen. (Foto: R.Ö.) 



Ferdinand Nyström med sin familj. I bakre raden står från vänster sonen Edvard, döttrarna Lova och Hilda, sonen Fredrik, samt pastor Roland, gift med Maria. I den främre raden sitter Cecilia, gift med Edvard, hustrun Fredrika, Ferdinand Nyström samt dotte 



Fredrik Nyström föddes i Slite 1880. Han utbildade sig först till militär, men lämnade den banan, då planerna på ett anläggande av en cementfabrik i Slite kunde realiseras 1917. Att så blev fallet efter många år av disskussioner var till stor del Fredrik
Fredrik Nyström engagerade sig på många sätt i frågor som gällde Slite. Mellan åren 1924- och 1932 var han ordförande i kommunalfullmäktige i Othems kommun. Under en lång tid fungerade han som ordförande och verkställande direktör i AB Slite - Roma järnvä 



John Myrsten var son till Johan Niclas Myrsten och dennes hustru Elisabeth. Han föddes i Slite 1881 och gick bort 1934. John Myrsten var anställd som direktör vid Kommanditbolaget A.du Rietz och hade god insikt i såväl olika transportföretag på fastlandet 



I Lännabergets närmaste omgivningar fanns ett flertal  fastigheter. Då cementfabriken skulle byggas var man tvungen att antingen riva dessa eller flytta dem till en "säkrare" plats. På bilden syns Linds hus, som var beläget på bergets östra sluttning stra 



På bilden flyttas epidemisjukhuset närmare samhället. Det användes senare som bostad. Fotot togs omkring 1920. 



Gustaf Nyström, son till Ferdinand Nyström svarade med sina hästar för en del av körslorna vid cementfabrikens tillkomst. På bilden  förevisar han med berättigad stolthet ett av sina fyrspann. 



Till de första arbetena i samband med cementfabrikens byggande hörde anläggandet av nya kajer och bryggor. Det mesta av detta arbete skedde för hand. 



En del av de arbetare, som sysselsattes med hamnarbeten, var senare med och bildade en transportarbetaravdelning i Slite. Ordförande i denna var en tid Valfrid Hamberg, som syns längst t.v.på denna bild. Till höger om honom sitter John Danielsson från Bog 



Smeder vid fabriksbyggandet 1918. Fr.v. K-G. Johansson, Gustav Blomberg, John Vestergren, Marell, Josef Gahnström, Valdemar Montelius, Fridolf Jakobsson, Thure Nährström, Herman Karlsson, Erik Sjöndin, Ljunggren och Erik Jakobsson. 



Från fabriksbygget 1917. T.v står Harald Sedell, i mitten Ture Johansson och t.h. Henning Nilsson. 



C.W. PedersŠn var driftsingenjör vid cementfabriken från byggstarten 1917 till 1942. Han deltog även aktivt i kommmunalpolitiken bl.a. som ordförande i folkskolestyrelsen och ledamot av såväl kommunalfullmäktige som ett flertal nämnder och styrelser. 



Fabriksbygget 1918. I bakgrunden kraftcentralen under byggnad. De två vita husen är Kindbergs (t.v.) och Falks f.d. fastigheter. Tillbyggnaden till Kindbergs är det i texten omtalade marketenteriet. 



Den tunga cementkvarnen rullades upp från hamnen på kavlar. 



De första ugnsdelarna och en annan maskinell utrustning kom från Tyskland långt innan fabriksbyggnaden var färdigbyggd. De fick därför lagras utomhus innan man kunde få allting på plats. 



Den första roterugnen monterades 1918. 



Den nya fabriken stod färdig 1919. 



Arbetstyrkan vid cementfabriken 1920. 



Av den första cementen som producerades vid den nya fabriken 1919, tillverkades denna vattencistern, som fortfarande står kvar i parken framför hotellet. 



Under 1920-talet skedde det mesta av arbetet i brottet för hand. Det var en tung och slitsam syssla med onda ryggar och andra arbetskador som följd. 



Arbetare i brottet på 1920-talet. Stående fr.v. Knut Hultman, Arvid Hejdenberg, Axel Stenström, John Lindahl, Hj.T. Rehbinder Cederqvist, Otto Gahnström. Sittande fr.v. Karl Pettersson, Axel Svensson (Sörbratt), Hjalmar Appelgren, Wilhelm Karlsson, Karl H 



Verkmästare Rickard Andersson. 



Borrning i brottet 1920. Til vänster står Carl Stengård och till höger John Lindahl. 



Efetrhand gjorde maskinerna sitt intåg även i stenbrotten. På bilden fraktar Karl Erlandsson kalksten med hjälp av vagnar dragna av ett litet motorlok. 



"Klink-Nisse" Nilsson. 



I den s.k."stövkammaren" tog man vara på askan från skorstenarna. 



Laboratoriet 1921. Fr.v. Oscar Vestberg, Martin Lantz, Anders Andersson och Evert Nordin. 



Brännmästare Erik Tellman vid en elektrisk motor. 



Lunchpaus någon gång på 1920-talet. T.v. sitter Edward Magnusson och t.h. Oscar Westberg. 



"Tvåans" skorsten muras 1928. 



Även när den andra roterugnen installerades 1928-29 gjordes de flesta monteringsarbetena för hand utan kranar och andra mekaniska hjälpmedel. 



1920 byggdes det första större hyreshuset i Slite. Det var den s.k. "Tolvan", som uppfördes av cementbolaget för dess arbetare. Byggnaden inrymde tolv lägenheter, därav namnet. 



 
Skonerten Fredrika mer känd under namnet "Fruen" lastar cement. 

































Kontorspersonal omkring 1940. Fr.v. Oscar Westberg, Georg B. Lindberg, Karin Linder, Margit Pierre, Gustav Erden, Ruth Hellgren, Britt Westberg, Sven Tellman och Alois Waclaw. 
























Arbetare vid tunnbinderiet någon gång på 1020- talet. Majoriteten av de anställda är minderåriga. I övre raden står fr.v. Elof Nilsson, Gösta Gustavsson, Axel Nordin, Einar Rondahl, Ragnar Gustavsson Hans Nordin, Herbert rondahl, Valter Jakobsson, Henry J 



Interiör från "nya" tunnbinderiet. 



Schaktning för kraftcentralen 1917. 



De första pannluckorna monteras. (Foto: M.T.) 




















Arbetarbilder frĺn krafcentralen under 1920-talet_ Pĺ bildenJohn Gardelin, Axel Ljunggren och Artur Nilsson" 100%" >På bilden står Karl-Emrik Karlsson, Valdemar Montelius, Ture Hansson och en okänd. 


På bilden står maskinmästare John Klasson vid en av de första ångturbinerna, som alstrade en effekt av hela 1 megawatt. 



På bilden har Oscar Olsson, Elis och Ragnar Nordin, Tottie Eriksson, Gustav Blomberg samt Ture Hansson tagit kafferast. 



FRån kraftverket i Slite började vid mitten av 1920-talet ledningar att dras över ön. På bilden syns linjen mot Valleviken. 



Herman Karlsson vid sitt hus på Skeppargatan. Karlsson var med vid cementfabriksbygget från början och arbetade senare under många år som bl.a kollämpare vid kraftverket. 1925 var hans årslön 1.961 kronor och timförtjänsten 92 öre. Fem år senare hade årsl 



Turbinhallen 1940. På bilden syns maskinmästare Bernhard Andersson och
maskinist Karl Lundberg. 



Vid 30-årsjubilŠet 1955 samlades bl.a. dessa "veteraner" i kraftverkets tjänst. I bakre raden står fr.v. Lennart Falk, Ivan Gardelin, Ture Hansson, Hilmer Löfgren, Artur Nilsson, Albert Eriksson, Tyko Eek, Karl Nyberg, Sigurd Eriksson, Artur Olsson och Ni 



Gamla realskolan i Slite. Den äldsta delen av byggnaden - längst t.v. på bilden - var från början av 1880-talet "Hamnskolan" som den kallades för att skilja den från skolan vid kyrkan i Othem, fungerade som vanlig folkskola i ungefär 40 år. 1922 förvandla 



Gamla realskolan. Den rymliga skolgården med sina gamla äppelträd utgjorde en fin lekmiljö för barnen. I bakgrunden ligger den gamla lärarbostaden, som genom åren även fungerat som uppehållsrum för realskolans elever samt som förskola. (Foto: R.Ö.) 



Gamla realskolan. 1981 gick de sista eleverna i den  då hundraåriga skolan. Bilden visar  korridoren med trappan upp till övre våningen. 



Bilden visar elever i arbete i ett klassrum. Bilden är tagen bara några dagar innan eleverna för alltid lämnade skolan. (Foto: R.Ö.) 



Klasserna 1 och 2 i Slite hamnskola 1914. I bakre raden står fr.v. Sigurd Bingmark. Karl Anderrsson, Bernhard Andersson, Erik Levander, Tor Bergström, Erik karlsson, Gerhard Hejdenberg och Karl F. Falk. I den näst bakre raden står Gösta Gustavsson, lärari 



Othems skola 1914 med lärarna Elfrida Nordenstam och Anton Jakobsson. I övre raden står fr.v. Martin Gardelin, Elfrida Nordenstam, Karl Nygren, Hildur Höglund, Emmy Eriksson, Edit Hjärtsson, Märta Olsson, Arvid Klasson, Anton Jakobsson, Edvin Lundberg och 



"Nya skolan i Slite".
"Slite nya skolhus..... torde vara det största skolhus på Gotland (utom Visby) samt säkert det mest modernt inredda och dyrbara på ön i sin helhet.... Slite skolhus är byggt av sten under tegeltak och har en mycket ståtlig exteriör med portaler i kalksten 



Grundgrävningen till skolan 1920. (Foto M.T.) 



På hösten 1922 skrevs de första eleverna, sammanlagt 20 st. in vid Slite allmänna högre folkskola. Fyra år senare avlade knappt hälften av dem examen som privatister i Visby, skolan i Slite hade ännu inte fått examensrätt. På bilden syns fr.v. Ingegerd Hö 



Kemilektion på realskolan på 1920-talet. Lärare är rektor Algot Winberg. Fr.v. sitter Erik Högberg, Stig RosŠn, K.A.Krokstedt, Ella Bodin, Britta Ahlberg, Karin Hesselsten, Karin Stenström ch Ingegerd Hök. 



Skolklass 1941 utanför "nya" skolan. I den översta raden står fr.v. Reine Berglund, Kurt Söderström, Stig Vernström och Sture Eriksson. I andra raden uppifrån Inga Pettersson, Elsy Johansson Gunborg Smedberg, Anna Segerdahl, Maria Nyman och Sven Lundgren. 



Klass 1 och 2 i Othems skola 1931. Lärarinnan heter Svea Blomqvist. I bakre raden står fr.v. Nils Karlsson, Karl Brobäck, Stig Hejdenberg, Mats Othberg, Bertil Norman, Karl Gustav Falk, Kurt Wallin, Bengt Sundell, Bror Lindstedt och Bror Johansson. I främ 



Ludvig Mörrby var den första ordinarie folkskolläraren I Boge. Han tjänstgjorde under åren 1865 till 1902 samt som vikarie mellan 1909 och 1914. 



Karl Segerdahl, lärare i Boge 1914 - 1922. 



Adolf Lawergren, lärare i Boge 1923 -1953. 



Skolan vid Klinte i Boge, (där bor nu familjen Magnusson). 



Klinte skola i Boge 1926. Lärare var Valborg Karlsson. I övre raden står fr.v. Hjalmar Larsson, Per Jakobsson, Josef Forslund, Axel landin och Viktor Nilsson. I nästa rad Mauritz Lundin, Karl Larsson, Sven Gahnström och John Olofsson. I den näst undre rad 



Skolklass i Boge kyrkskola 1916 med läraren Karl Segerdahl. I bakre raden står fr.v. Leonard Gahnström, Emmy Johansson, Alrik Bingström, Jakob Jakobsson, Hilbert Bogren, Valentin Zetterlund och Märta Hansson. I andra raden uppifrån står Anna Hellgren, Dor 



Boge kyrkskola 1946: skolklass  med Adolf Lawergren som lärare. I raden längst bak står från vänster Berit Lindberg, Terttu Saarinen, Iris Weström, Gärdty Pettersson och Astrid Mörrby samt framför Lawergren Birgit Karlsson. Sitter gör Stig Othberg, Dick K 



Carl Anton Linder, lärare i Slite under seklets första två decennier. 



Konstantin Krantz, lärare mellan åren 1933 och 1949. 



Vattenkvarnen vid Aner var hembygdsföreningens första större restaureringsobjekt. Bilden visar kvarnen före restaureringen. 



Gösta Björklund bygger det nya hjulet. 



Vattenkvarnen vid Aner efter restaureringen. 



Gunnar Klintbom kontrollerar kvaliteten på det nymalda mjölet. (Foto: R.Ö.) 



Väderkvarnen vid Mojner före  restaureringen. 



Kvarnen vid Mojner efter restaureringen
(Foto: R.Ö.) 



Vingarna sätts på plats på kvarnen vid Kviende
(Foto: R.Ö.) 



Sockenmagasinet i Boge före restaureringen
(Foto:R.Ö.) 



Sockenmagasinet i Boge efter restaureringen.
(Foto:R.Ö.)